Jag väljer att skriva om resan för jag har insett att det bästa sättet jag kan bidra på som riksdagsledamot från Sverige är genom att berätta om det jag såg och gjorde, jobba för att bidra till att stödet till Ukraina fortsätter på bästa sätt utifrån deras behov. Jag kan inte på nått sätt förstå eller försöka förstå hur det verkligen är att leva i detta som miljontals Ukrainare gör. Det är med en stor ödmjukhet och respekt som jag försöker göra denna resa rättvisa och ta med mig lärdomarna för att fortsätta bidra till att vi hjälper Ukraina att vinna kriget och sin frihet.
Ukrainas regering och riksdag bjöd in en delegation från Finansutskottet för att komma och besöka dem. Därför har jag de senaste dagarna varit i Ukraina med några av mina politiska kollegor från riksdagens alla åtta partier. Det har minst sagt varit en omtumlande resa.
Jag har svårt att hitta orden för att spegla den respekt jag känner för att vi blev inbjudna, för att de tog av sin tid för att prata med oss, visa oss, försöka förklara för oss hur vardagen är i Ukraina, vilka utmaningar de står inför, vilket stöd de behöver för att vinna kriget.
Vi fick träffa flera personer som är centrala i att hålla igång landets ekonomi och alla funktioner som behövs. De förklarade hur mycket kriget kostar dem och hur beroende de är av stödet från väst både gällande pengar men också vapen. Vi fick också besöka Borodjanka som är en stad ca 5 mil utanför Kiev och var belägrad av ryska militären i ca 30 dagar. Vilken förstörelse de åsamkade staden, hur de dödade oskyldiga människor, hur de använde vapen som är förbjudna i krigsföring.
Fick en stund på Majdan torget där invånare spontant har börjat sätta upp flaggor till minne av alla stupade i kriget. De flaggorna, så många flaggor, så många porträtt på unga människor som hade hela livet framför sig, på pappor, på medmänniskor som krigat och dött för att skydda sitt land och sin frihet. Det tog andan ur mig, att stå där och förstå hur många människoliv som släckts. Samtidigt är det ju inget mot vad alla som har en koppling till dessa människor måste känna, landsmän, personer som bor i det hela tiden.
Jag slogs av att vi i Sverige samtidigt har så mycket att lära oss. Vilken motståndskraft de haft och har. Att lyckas återuppbygga attackerade områden så snabbt, att lyckas hålla igång ekonomin och samhället, de har byggt klassrum i skyddsrum och tunnelbanestationer, lyckats hålla en stabil valuta och trycka tillbaka inflationen. Lyckats hålla igång sin infrastruktur, sina betalningssystem, sin energiproduktion mm. Det är sannerligen imponerande. Samtidigt som jag vet att väst har möjliggjort att de har kunnat fortsätta strida för sin frihet så blir jag arg på att vi är så saktfärdiga med att få igång tillräckligt med vapenproduktion, få loss tillräckligt med pengar snabbt. För vår senfärdighet gör att fler dör.
Från min resedagbok:
”11 maj – Nu är vi tillbaka i tryggheten vid gränsen i Polen. Väntar på passkontroll på tåget. Känns surrealistiskt och overkligt. Allt som hänt. Få dagar och så många intryck. Att sitta på möten med ministrar, rådgivare till presidenten och diskutera deras strategier, ekonomiska utmaningar, behov av vapen och sjukvårdsutrustning. Att höra dem prata om arbetskraften de förlorat som de behöver ha tillbaka. På ett sätt så kliniskt och okänsligt. Samtidigt så viktiga diskussioner att ha.
Men kontrasten går inte riktigt att beskriva när vi sen var på besök i Borodjanka och fick höra från de som var där hur Ryssarna agerade när de åkte in och ockuperade staden den 24 februari 2022. Förstörelsen, dödandet, grymheten, krigsbrotten, alla kidnappade barn och saknade personer. Känner sån ilska, frustration, beslutsamhet att vi måste bidra på så många fler sätt för att Ukraina ska vinna kriget och sen kunna bygga upp sitt land.
Framförallt att de inte bara behöver militär utrustning och pengar. Även om det såklart är helt nödvändigt att det kommer löpande. De vill bygga egen kapacitet. Öka sin produktivitet i landet, få dit investerare och företag som etablerar sig. för att kunna stå på egna ben i framtiden. Helt rimligt vill de ha tillgång till de frysta ryska tillgångarna fullt ut för att kunna återuppbygga det Ryssland förstört, hjälpa människor och vinna kriget.”
Det får bli fler inlägg här med mer detaljer kring varje möte och början av resan. Om ni är intresserade.