Etikettarkiv: drömmar

Har du gjort ditt utvecklingssamtal?

Nu är det vår, vår brukar betyda att du har utvecklingssamtal på ditt jobb. Har du samtidigt eller inför det funderat och haft ditt utvecklingssamtal med dig själv? Ett viktigare utvecklingssamtal finns nog inte. Ett samtal där du går igenom hur din livssituation ser ut. Där du utvärderar ditt jobb, ditt privatliv, om du umgås med rätt personer, om du har tillräckligt med tid för dig själv, om du har en balans du vill.

Det är utvärderingen, sen kommer du till framtiden. Som bekant så är det viktigt att titta i backspegeln och utvärdera hur sista halvåret har varit, men det viktigaste och största fokuset skall vara framåt. Hur vill du ha det det närmsta halvåret och på en ännu längre horisont? Om du inte är där du vill, hur skall din handlingsplan vara för att komma dit? Kanske är det dags att börja målsätta några av dina drömmar?

Behöver du tips på hur du skall äta elefanten i små bitar så är detta ett av många verktyg som du kan använda.

Själv skall jag göra mitt personliga utvecklingssamtal i påsk tänkte jag. Jag behöver vara ledig några dagar och komma ifrån lite för att sätta mig och fundera och målsätta. Jag har faktiskt dragit mig lite för denna övning då jag inte är helt nöjd med nuläget, men inte heller riktigt vet hur eller vad jag skall ändra på och sikta på framåt. Hoppas jag är lite klokare och säkrare efter påsk helt enkelt.

Drömmar

Drömmar – Jättegoda kakor, drömmar – upplevelser i sömnen, drömmar – saker du inte tror att du skall nå. Eller är det så? Att drömmar är onåbara saker som du inte kan uppnå?

Jag tycker att vi håller oss till till det sista. Drömmar, är det saker du verkligen vill uppnå eller är det bara något du vill säga och tänka på? Jag tänkte att jag skulle googla lite om drömmar, då hittade jag denna sidan. Det roliga här var att det är Johan E Nilsson som har skrivit om drömmar och mål. Han är en häftig äventyrare som har gjort expeditioner i samarbete med Ramlösa. Tycker att han verkligen har en poäng i det han skriver.

Sätt en tidsplan på drömmen så blir det helt plötsligt ett mål istället. Ett mål kan du nå. Du kan dela in det i delmål. Göra en plan för att ta dig till målet. Helt enkelt handlar det om att realisera våra drömmar. Funderade lite på det. Vill vi alla inte just det? Realisera våra drömmar? Ärligt talat så vet jag inte riktigt.

Jag har en dröm om att någon dag skapa en fond eller stiftelse som hjälper utsatta barn och ungdomar på något sätt. Men mer än så har jag inte gjort med min dröm. Eller jo, jag har en stående lottorad… Tänker att det är ett sätt att hålla liv i min dröm. Samtidigt så vet jag ju att sannolikheten för att jag skall vinna på lotto och kunna förverkliga min dröm är minimal… Så jag borde ju tidssätta den, avsätta tiden, göra en plan och sätta upp delmål. Men just nu så orkar jag inte att prioritera detta. Betyder det då att jag inte vill uppnå min dröm? Eller är det ok att ha drömmar men inte ta tag i att tidssätta och realisera dem utan att låta dem förbli just drömmar? Ja, tycker jag nog att det kan vara… Så länge du inte sätter saker i ditt liv on-hold för det eller blir bitter när du blir gammal och ser tillbaka på dina beslut och inser att du ångrar att du inte gjorde det där…

Vissa drömar har jag realiserat dock. Att ha en familj med barn och man att älska, ett stimulerande jobb och en bostad som erbjuder återhämtning och harmoni. Jag är så tacksam för ovan. Det känns som att leva i en dröm.

Att få vara förväntansfull och drömma

Jag älskar julen. Inte för traditionerna och sånt, det bryr jag mig inte alls mycket om. (Det bästa med Kalle Anka på julafton är att jag kan sova då!) Det allra bästa med december är barnens förväntan och att få se deras glädje. Jag tycker också om att få julklappar och att uppleva förberedelserna inför julen. Men faktiskt är det inget alls mot att se barnen. När jag ser det minns jag min egen förväntan jag hade när jag var barn.

Nu ser jag det varje dag. De längtar efter nästa avsnitt av julkalendern, de tyckte att det var jätteroligt inför pepparkaksbaket (de tröttnade iof snabbt, men det hör väl till), de har pratat i två veckor om att vi skulle pyssla tomtar att ge till nära och kära i julklapp. När de hade pysslat klart skulle paketen ligga under granen för det är där tomten lägger dem på natten!

På julafton är jag jätteglad över att vi öppnar julklapparna en och en. Så att jag kan få se reaktionerna på de som öppnar. Helst barnen, se hur glada de blir över sina paket. UB tycker att det är jättetrist med det momentet. Men jag gillar det jättemycket. Helst de gånger när jag verkligen har lyckats hitta en paket till UB som han inte förväntade sig och verkligen ville ha. Då känner jag mig glad.

Men åter till barnen igen då. Att få se de förväntansfulla blickarna, att få höra deras önskningar och vad de längtar efter. Det är det jag gillar allra mest med julen.

(Försöker hela tiden också tänka på att inte ge dem för mycket. Då slutar de drömma och längta. Det tror jag är den största björntjänsten man kan ge barnen. Om de slutar drömma och längta, vad är då kvar? Vad händer då med drivkraften som du behöver till allt i livet?)

Viola kavlar och kavlar…

William har gjort en våningspepparkaka som han skall sätta tänderna i.

Lyckan att önska sig något och spara till det

Jag tänker ofta att en sak som hör barndomen till är att önska sig något, att ha drömmar, att ha förväntningar, att inte se några begränsningar och att inte befinna sig inom några speciella ramar. Jag tänker att barn verkligen kan uppleva lyckan i att önska sig något och att spara till det.

Vi har sen ett tag haft ett system med veckopeng på max 10 kr beroende på hur de uppför sig mot varandra. Helt enkelt ett sätt att belöna bra beteende istället för att hela tiden tjata och korrigera. Jag har ingen aning om hur ”rätt” det är, men det fungerar bra ur två aspekter. De har blivit ”snällare” mot varandra och det är mindre konflikter. Samt att de har insett att de kan spara till saker de önskar sig och drömmer om själva.

I Januari såg William en radiostyrd båt att ha utomhus för 200 kr. Nu har han sparat och sparat och i söndags fick han sin första 100 lapp. Han ville inte ta med den till Astrid Lindgrens värld för han konstaterade att han är halvvägs till målet!

Viola däremot tyckte att hon hade sparat klart och hon ville ta med pengar för att kunna köpa Emils ”mysse”. Hon plockade ut den, betalade den och bar stolt iväg den i en påse med Pippi på. Hon var så stolt över att hon hade kunnat köpa sin mysse!

Hela helgen var de så glada över att vara i Astrids värld, kunna träffa Pippi, Emil, Ronja och många fler. De ville absolut inte åka hem och Viola tyckte att jag skulle sluta jobba så vi kunde vara där varje dag.

Jag försökte förklara att vi kan åka dit igen nästa sommar. Hon konstaterade med trumpen min att det är jättelångt till dess….

En nöjd William i lilla staden

Äntligen har hon köpt sin ”mysse”!

Snart börjar Pippis sjörövaräventyr!

Efter Pippis föreställning fick de styra Hoppetossa!

Mamma, nu har jag flyttat in i detta huset…
Jag vill Inte vänta till nästa år med att komma tillbaka!