Tiden går och plötsligt händer det! UB sa när jag gick på semester att han har upplevt det ett flertal gånger. Men jag hade inte upplevt det alls innan förra veckan. Men nu har det hänt!

Barnen lekte helt själva i säkert 30 min i taget innan de blev oense om något. De har byggt koja, lekt ambulans, varit i trädgården och bara haft roligt med varandra. Jag blir så glad. Så glad att de använder fantasin tillsammans, att de kommer överens och att de faktiskt har roligt tillsammans.

Plötsligt händer det! De sitter båda två i solstolen utan puff och knuff!

Det där med att skaffa barn tätt, det gjorde vi efter rekomendation. ”De får så roligt tillsammans och har glädje av varandra” Det är inget jag har märkt under de första fyra åren. Men nu, nu har de verkligen roligt med varandra.

Det hela avslutades med att de gick till lekplatsen helt själva en liten stund igår. W tog V i handen och så gick de iväg, stolta med klocka på handen och en tid att passa för att komma hem till maten.

Så stod jag där sen, helt själv i köket och lagade middagen för kvällen. Vad hände? Hur gick det här till? Plötsligt händer det…