Imorgon är det Mors dag. Affären vimla över av erbjudande på blombuketter, kort, choklad och andra presenter som passar till Mor. Idag var jag en sväng om en bensinmack och där kunde man minsann köpa en stilig plånbok i äkta skinn till mor på mors dag. Är det det som mor vill ha på sin dag av sina barn? En plånbok i skinn?
Jag lyssnar just nu på Klara Zimmergrens bok ”Längtan bor i mina steg”, hon beskrev en sak jag gillar. Att livet är som ett armband. Själva armbandet är livet, händelser och vardagen som tillsammans blir en länk som är vårt liv. Berlockerna på armbandet är de stora händelserna som vi minns, de som gör att armbandet gnistrar och blir speciellt. Alla har vi några berlocker, några stora saker vi minns, saker som gör att vårt liv är speciellt och gnistrar.
Vi pratade idag när jag tillbringade eftermiddagen hos min syster om vad som har varit de absolut roligaste händelserna i livet. Min systerdotter tyckte att studentresan med kompisarna i en vecka på ett varmt turistmål var det roligaste hon har varit med om. Jag sa lite sådär vuxet att ”då har du inte varit med om så mycket roligt än då om det är det bästa” Varvid hon kontrade med att fråga vad mina roligaste minnen var. Jag funderade kring det där en liten stund. Kom fram till att studenttiden är en av de roligaste tiderna. Insåg sen att det är inte så många händelser som jag minns som de allra roligaste. Har jag ett tråkigt liv? Nej, det tycker jag inte. Men när jag tänker tillbaka så är det inte roligt som är det som beskriver mina största händelser. Det är mer ord som omtumlande, fantastiskt, milstolpar.
En milstolpe som var helt fantastisk och omtumlande är ju såklart födelsen av William och Viola. Det är två lysande berlocker i mitt armband som så fort de hängdes på där förändrade armbandet för alltid. Det är klart att det går att säga roligt också då vi har fantastiskt roliga stunder, men det är stunder i vardagen, stunder som bygger armbandet, stunder som nu gör livet mer meningsfullt.
Som idag tex. När vi vaknade så sa barnen att de hade en present till mig. De tyckte inte att det spelade någon roll att mors dag är imorgon. De hade ju gjort en sak som de ville ge. På förskolan hade de gjort ett hjärta i papper som de hade skrivit på och i. William hade skrivit hela meningar själv! Viola sitt namn. William hade dessutom gjort ett bokmärke till mig att ha i böckerna. Det var så fint, så omtänksamt. Kära William och Viola, jag vet att ni har suttit på förskolan och tänkt på mig, ritat till mig, slagit in till mig, skrivit till mig. Det är så mycket bättre och finare än alla blommor, kort och annat trams. Tack mina kära barn för att jag får vara er mamma, för att ni är berlockerna på mitt armband.
Imorgon på mors dag tycker jag det är lika viktigt att alla vi mammor känner en enorm tacksamhet och glädje över att vi får vara mammor till våra ungar, de lär oss så mycket!
