Ok, lite många avbrott.

På Torsdagen var det fjärde dagen med fantastiskt härligt väder, fjärde dagen med morgonpromenad med Pokémon go spelande, fjärde dagen med feedback om att pappas gröt är bättre… (hur svårt kan det vara ?!). Jag gick där och tyckte att allt var jobbigt, stressigt och att jag ”måste ta mig igenom dagen”. Men insåg då… Meningen med livet är att njuta av att leva det!

Ja, jag är ledsen om det inte var mer spännande än så. Kanske är det inte din mening? Eller kanske är det just det? Det är min iaf. Och det är inget revolutionerande eller nytt. Det har sagt på så många olika sätt. Robin Sharma skriver att den diamantströdda vägen är livet, det gäller att fylla vägen med fantastiska saker och ta tillvara på ögonblicken. Carpe diem, fånga dagen… Finns massor av fler kloka personer som säger samma sak med lite andra ord. Men det var faktiskt inte fören där och då som det landade i min mage och skakade om ordentligt. Jag kände mig smått euforisk och upprymd. Jag kände att jag ville dela med mig till hela världen! Lyssna på detta! Detta är meningen med livet. Men jag vet ju att jag själv har hört och läst det så många gånger innan denna morgon utan att det landade innanför mitt medvetna, innan det tog sig in innanför huden och slog rot där. Så kanske är det samma för er? Inte vet jag, men nu är det iaf sagt. Igen…

Det kan uppfattas som själviskt, för mig innebär det att vara givmild, generös, njuta av vackra saker, uppskatta de små sakerna och framförallt, ägna mig åt saker som jag kommer le åt och känna värme i hjärtat av när jag tänker tillbaka på dem när jag är riktigt gammal. 

Ok, präktigt? Ja, men jag är iaf väldigt glad åt detta. Det släppte massa stress, massa tråkiga tankar och jag har det som ett mantra när jag vill komma i rätt balans igen. Jag vill inte missa här och nu. Det finns inget viktigare än här och nu. Jag vill göra härliga saker, det är ett svek mot mig själv att inte göra allt i min makt för att vara glad och nöjd med min tillvaro.

Jag misslyckas ofta, men det gör inget, för ögonblicket senare kan jag skärpa till mig igen och få en ny chans. Som igår i bilen på väg hem från ett kalas. Jag var trött och hade ont i huvudet. Jag hade packat allt och stuvat in alla i bilen. W sa efter en stund, ”Mamma, hör du vad Nils säger?” Jag tänkte, han kan ju inte prata ännu och sa, ”Nej, det gör jag inte och jag vill inte höra nu, jag vill att ni sover för det är sent.” Men så hörde jag vad jag sa och ångrade mig. Jag sa, ”Förlåt W för att jag är sur, jag är bara trött. Jag vill höra vad Nils sa, vad sa han?” William vänder sig till Nils igen och säger ”Säg mamma”. Nils svarar ”mamamamamama” ”mammama” (Ja, jag vet, han kan inte prata… Men så härligt det var för mammahjärtat att höra….och låtsas en liten stund…) ❤️❤️❤️