Kära juletid, en tid för mys, ljus och mycket tid tillsammans med nära och kära och god mat.

Eller en tid för stress, magsår, ångest över alla utgifter, allt som skall göras, allt som skall bakas. Skall, skall, skall. Vill, vill, vill.

Vad vill du göra och vad känner du att du måste göra eller skall göra? Hänger det ihop? Hoppas det, men troligen inte riktigt för de flesta. Men vem gör vi allt för då? Jag har funderat ganska mycket på det. Det där med alla måsten och förväntningar på våra högtider. Kanske är även min åsikt knasig och i en ytterlighet, jag vet inte. Men jag vet iaf att ju fler jular och högtider som har passerat, ju mer har jag lärt mig och funderat om det verkligen är så att ”man” verkligen ”måste” så mycket.

Tänkt tillbaka på när du själv var barn. För vi kan väl ändå vara överens om att julen är barnens högtid? De flesta högtider är nog barnens, eller? Iaf om man har barn. Om man inte har barn så spelar det ingen roll, tänk ändå tillbaka på när du var barn. Hur var det då? Vad uppskattade du? Var det att det var kliniskt städat i varje vrå, att det var uppsatt julgardiner och att det fanns 10 olika sorters hemgjord sill och andra läckerheter på julbordet? Var det att klapparna var inslagna med precision och att det var lagt flera timmar på snören och dekoration? Var det att tomtarna stod precis rätt eller att granen såg perfekt ut?

Det tror jag inte, vad jag minns så var det viktigt att få vara med och klä granen tillsammans med föräldrarna, att få vara med och slå in paketen så gott jag kunde, att få vara med och baka pepparkakor tillsammans samtidigt som vi lyssnade på julmusik. På självaste julafton så var det kul att vara många hemma och det var gott med all den goda maten. Men inte brydde jag mig om ifall allt var hemmagjort eller om det var köpt. Väntan på klapparna var så lång och jag ville alltid har klapparna tidigare än när vi fick dem. Såklart….

Nu som vuxen så kan jag inte komma ifrån det faktum att det finns några få saker som känns viktigt, att få göra förberedelser tillsammans med barnen, baka, pynta och slå in paket. Att de skall få lära sig nöjet av att ge. För mig är det viktigt och väldigt roligt att få ge julklappar, jag blir så glad om jag lyckas träffa rätt och mottagaren blir glad. Det är viktigt att få ses och få äta god mat. Men om det sker den 24:e eller den 26:e eller någon annan dag, det är inte relevant för mig iaf.

Sist vill jag vara tacksam för att jag har en så stor familj och att vi alla fortfarande lyckas att ses och fira jul tillsammans, även om det blir på flera dagar. Det är jag allra mest tacksam för. Om du har en skäktning eller vän som är ensam, kom ihåg dem. Jag inbillar mig att det viktigaste är just närheten och gemenskapen med andra….

Skit i alla måsten! Gör det som är viktigt för dig. Julefrid….