Så jobbigt det var att skriva den rubriken….Eller jobbigt och jobbigt. Men ändå lite, så fort det har gått. Jag följde en familj som precis som oss spenderade tre månader på Koh Lanta 2016. De var här okt-dec. När jag helt plötsligt läste deras inlägg om att de skulle åka hem så tänkte jag, så fort det gick. Då var vi ju mitt uppe i planering, visumansökan mm.

Nu, nu är vi här och William och Viola har gått halva tiden i skolan. Vi har varit här halva tiden. Det är tudelat. Jag tycker om min vardag hemma, så för den sakens skull gör det inget. Men att vara här, framförallt med det överflödet av tid som vi har tillsammans som en familj. Det känner jag är en sån otrolig lyx. Jag vet inte om vi någonsin kommer kunna ha samma privilegade tillvaro igen under