Skrev en insändare till internationella kvinnodagen i Hallands nyheter. Här är den:

Vi kunde nyligen se ett inslag från Vetenskapens värld om hur forskning kring vaccin, medicin och symtom på sjukdomar i mycket stor utsträckning sker på män och handjur. 

Anledning – Det är enklare.

Resultat: Symtom på allvarliga sjukdomar, vaccin och mediciner är baserat på den manliga kroppen och därför dör kvinnor och drabbas av allvarliga biverkningar i onödan. Mannen ses som norm och kvinnan blir atypisk.

Boken ”Den osynliga kvinnan” fick nyligen stort genomslag i Europa. I boken beskriver författaren tydligt vilka allvarliga konsekvenser den manliga normen har på kvinnors liv och hälsa av den till synes banala orsaken att det fattas fakta och data på det kvinnliga könet i många av samhällets frågor som bland annat medicinsk forskning.

I vetenskapens värd argumenterade en forskare för att man borde framställa medicin och vaccin separat för män och kvinnor. När man nu börjar ta in även kvinnor i forskningen finns det problem med att blanda resultat för män och kvinnor. Vi har olika kroppsbyggnad, olika hormoner som reagerar olika och våra inre organ fungerar inte exakt lika.

Det får vara slut på att kvinnor ska sätta sitt liv och sin hälsa på spel för att data om kvinnor saknas. Det är inte rimligt att läkare missar allvarliga sjukdomar hos kvinnor som hjärtinfarkt mm för att kvinnors symtom inte är desamma som mäns. Det får vara slut på att flickor inte får diagnoser som autism för att deras symtom är olika pojkars och pojkars symtom är normen vid utredningar där man misstänker tex autism.

Sverige har kommit långt på många sätt inom jämställdhet, men det finns fortfarande riktigt många och viktiga punkter där det är helt oacceptabelt att kvinnor inte prioriteras högre. När en kvinna behöver vård, när hon drabbas av sjukdom eller en olycka ska det vara en självklarhet att hon kan känna sig trygg i sjukvårdens händer. Precis som män kan.

Jag undrar, hade männen accepterat att det var tvärt om?