månadsarkiv: februari 2018

Saker jag skulle vilja sagt till mitt 18 åriga jag

Nu fyller jag snart 38 år. När jag var 18 var den siffran oändligt långt borta. Men nu är den här.

Det finns så många saker jag har lärt mig som jag tänker att jag skulle velat sagt till mitt 18-åriga jag. Kanske hade jag kunnat bespara henne från självförakt, självkritik och osäkerhet.

Så många timmar jag har varit kritisk till mig själv. Till mitt utseende, till min kropp, till mitt hår, till mina kläder, till vad jag har sagt, till om jag är värd att älskas. Nu blir jag väldigt personlig, men jag tror och jag vet att jag inte är ensam. Jag vet att så många unga människor känner samma sak precis här och nu. På många sätt var jag ändå mer skonad än vad de som är 18 år idag är. Jag växte inte upp med att ständigt vara tillgänglig och ”perfekt” i sociala media.

Kanske att det hör livsresan till att gå igenom den fasen. Men jag tänker att det nog hade kunna vara ännu bättre om jag hade insett vissa saker då som jag har insett först nu, för några år sen när jag blev vuxen. Jag kan absolut inte säga att jag är imun mot yttre ideal mm ännu. Det är en ständig kamp varje dag. Men jag har en så otroligt mycket bättre och snällare inställning till mig själv.

Min äldre syster sa sist vi sågs att hon inte längre bryr sig om vad andra tycker om hennes åsikter. Hon har landat i att det är ok om alla inte gillar henne. Hon tänker inte låtsas. Sen konstaterade hon att det kanske är en sak som kommer med åldern. Hon har nog rätt i det, till viss del. Men jag kan ändå inte tänka att det inte måste vara så.

Jag hoppas så innerligt att mina barn kommer ha mindre av det självförakt som jag hade, att de kommer vara mindre självkritiska, att de kommer vara snällare mot sig själva. Jag hoppas att mina ständiga ord till dem ”du är perfekt precis som du är” går in någonstans på djupet och finns där som en grund när de går ut i livet och får alla ideal och ”måsten” på sig.

Cecilia, detta vill jag säga till mitt 18 åriga jag.
Du var perfekt precis som du var. Du var en bra kompis, en bra syster, ett bra barn. Du förtjänades att älskas precis som du var. Du bidrog med mycket bra och du skulle inte sett ut på något annat sätt än du gjorde. Din kropp var perfekt, ditt hår likaså. Älska dig själv precis som du är.

För din kropp är ditt tempel. Den tar dig genom livet varje dag. Den bär dig även om du inte är snäll mot den, den älskar dig precis som du är och den gör allt för dig. Var snäll mot den.

Du behöver inte sminka dig för att duga, du duger precis som du är. Gör det om det är kul. Men gör det inte för någon annans skulle eller för att känna att du duger.

Var helt enkelt snäll mot dig själv. Och du, tack, tack mitt 18 åriga jag för att du tog mig dit jag är idag. Jag skulle inte vilja vara någon annan stans.

Hur kommunicerar vi bäst till varandra?

Har du hört talas om talesättet ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad”. Det stämmer väl ibland. Tänker när det handlar om vissa principer, ärlighet, vara snäll, hjälpsam mm. Men! Den allra bästa kommunikationen och samarbetet uppstår nog när du har förmågan att ”behandla andra som de vill bli behandlade”.

Har du läst boken ”Omgiven av idioter”? Det är ganska många av oss som har det. Den har de senaste månaderna blivit väldigt populär. Vilket är väldigt roligt såklart. Tänker att om många är medvetna om våra olika personlighetstyper och att det faktiskt kan vara bra att anstränga sig för att kommunicera med andra så bra som möjligt så gynnar det alla. Privata relationer, affärsrelationer, vänskapsrelationer, ledarskap för de som är chefer, ledarskap för de som är ledare på fritiden. Ja, alla typer av relationer.

Dessutom så tänker jag att det kanske också ökar självinsikten hos dig själv? Det är ju också en fördel. Att du kan inse hur du själv funkar. Vilka är egentligen dina styrkor och svagheter? Hur fungerar du, och framförallt. Vad triggar dig? Kan du genom större självinsikt inse när du triggas igång och då istället för att instinktivt reagera välja att agera? Sååå svårt, jag vet. Jag övar och övar. Det kommer nog aldrig vara något jag blir fullärd i.

En sak bara som jag kände jag när hade läst boken. jag började ännu mer att kategorisera människor jag träffade. ”Undra vad den personen har för färg eller färger? Det är säkert grön…”. Sådär. Tänker att det kan ju såklart ha en positiv fördel om ditt syfte är att försöka bemöta personen på ett bra sätt. Men det kan ju också ha en nackdel i att du tidigt kategoriserar personen och sen läser av allt efter den etikett du har satt på personen. Det kan ju förstöra den personens möjligheter att ge en korrekt bild av sig själv.

Så att försöka bemöta människor utan fördomar och etiketter är ju en bra idé. Väldigt svår dock…

Här hittar du boken Omgiven av idioter: Adlibris, Bokus, CDON

Nytt syfte med bloggen

När jag började blogga för några år sen så var mitt syfte att skriva om ledarskap. Det är ett stort intresse som jag tänkte mycket på, jobbade med i mitt yrke som Platschef på Ramlösa Hälsobrunn och föreläste inom. Jag hade ett behov av att skriva ner mina tankar och reflektioner kring detta främst.

Nu har det gått några år och visst är mitt intresse för ledarskap fortfarande stort, eller framförallt kommunikation och hur du tillsammans skapar bra resultat i en organisation.

På det privata planer har jag studerat ett år i Göteborg, fått ett barn till, bytt tjänst inom samma företag och påbörjat en omvälvande personlig utveckling genom att upptäcka Vipassana mediation och yoga. Jag är ju nu också mitt uppe i en yogalärarutbildning som ger mycket på alla plan.

Dock så har det nya syftet med bloggen vuxit fram under en tid nu. Jag har inte haft en lust att skriva, har varit för mycket tankar som är för personliga för att dela här. Som jag vill bearbeta inom mig själv. Fast det har varit en sak som har pockat på. Mitt politiska engagemang och vad jag ska göra med det.

För drygt ett år sen när jag var i Thailand en längre period med familjen så bestämde jag mig för att min huvudfråga jag vill driva för att förändra är samhället skyddar våra barn mot övergrepp. Klä på dem med kunskap kring deras rättigheter. Jobba proaktivt för att förhindra övergrepp, för att förhindra förövare. Jag har under förra året och i början på detta året påverkat och lyft frågan inom min kommun. Nu har de uppdaterat sina riktlinjer för att jobba mer proaktivt i denna fråga på kommunens förskolor. Det gör mig såklart jätteglad.

Samtidigt så har jag läst många exempel där barn som råkar ut för övergrepp hemma som faktiskt vågar berätta för någon vuxen de litar på om och om igen blir svikna av samhället. Vi som samhälle sviker våra barn om och om igen. Jag vill ändra på det. Jag vill lägga tid och energi på att göra skillnad för våra barn. Därför har jag valt att bli politiskt aktiv, därför kommer jag ställa upp i kommunalvalet i Varberg och som riksdagskandidat för Liberalerna i Halland. Därför har också bloggen fått ett nytt syfte. För genom den kan jag göra min röst hörd och nå ut till fler. Det är iaf min förhoppning.

Jag har fler frågor som jag brinner för. Men mitt ? klappar extra mycket för våra barn.

Vad klappar ditt ❤️ för?

Idag är det alla❤️dag. Vad klappar ditt hjärta för? Mitt klappar extra för våra barn. Alla barn är vårt gemensamma ansvar. Alla barn har rätt till en trygg uppväxt, en trygg hemmiljö, en trygg skola och ett tryggt samhälle där de vet att de kan lite på oss vuxna. Att vi hjälper dem om det händer något. Vi låter dem inte bli brickor i de vuxnas värd. Vi gör alltid det bästa för barnen! Det ska vara en självklarhet att barnens värd är fylld av kärlek, stöd, uppmuntran, respekt. ❤️