månadsarkiv: mars 2016

Bokrecension – Baka Steg för steg

När vi shoppade loss på bokrean hittade vi en bakbok som vi trodde barnen skulle uppskatta. Den är skriven av Clara Lidström och Annakarin Nyberg. Det var sant, de uppskattar den mycket. Den är fint illustrerad med både vilka ingredienser som ingår och hur man gör steg för steg. Det är recept på söta saker som nog lockar de flesta.

Men det gillas inte av mig, barnens mamma. Visst förstod vi att det är en bok som innehåller recept med socker mm. Men visst kan det vara bättre att kanske göra egna chokladbollar istället för att köpa godis? Så tänkte jag. Men när vi läste igenom boken så slogs jag av att många av recepten är så otroligt söta. Varför är de det?

Ta tex receptet på chokladbollar. I det står det att man skall addera 1,5 dl socker. Jag har det där receptet i ryggmärgen sen jag var barn. Då stod det på baksidan av havregrynspaketet att det behövs 1 dl socker till 3 dl havregryn. Men är har de adderat på ytterligare 50%! Sen så föreslår de att de skall rullas i kokosflingor, pärlsocker eller strössel dessutom…. William påpekade att de har glömt att skriva att man minsann kan rulla dem i havregryn….

Även radiokakan innehåller 4 dl florsocker istället för de recept jag hittade på nätet som innehåller 3 dl.

Vår strategi brukar istället vara att halvera mängden socker i de recept vi bakar. Och vet ni, det funkar precis lika bra! (Nu har jag ju inte bakat mig igenom alla kakor. Men vi har ännu inte misslyckats) och barnen gillar det ändå. De har ju inga andra referenser.

Likadant när vi väljer choklad när vi bakar, då tar vi 70% istället för mjölkchoklad. Funkar också bra! Det blir sött ändå.

Självklart är det inte så att Clara och Annakarin behöver trixa till recept som är sockerfria mm. Men jag förstår inte varför de måste vara extra socker i dem? Är inte det onödigt när vi ändå är så medvetna om sockrets skadliga inverkan på våra kroppar. Nu kanske du tänker, men låt bli att baka då. Ja, det kan vi ju göra. Men jag tycker ändå att någon gång ibland kan det vara roligt. Jag får helt enkelt modifiera recepten själv…

  

  

Bokrecension – Såld

Har lyssnat på boken Såld som är skriven av Natasja T och Vera Efron.

Jag ångrade nästan direkt att jag började lyssna på en så ”hemsk” bok men kände att jag ville veta hur det går för Natasja. Och sen insåg jag att här sitter jag och tycker det är hemskt att läsa, i min trygga tillvaro. Det jag lyssnar på har hänt, på riktigt, det händer på riktigt varje dag för tusentals flickor. Det fick nästan hjärtat att brista. Jag vill göra något för dessa flickor!

Natasja är en rysk flicka som drömmer om ett bättre liv. Hon flyttar från sitt fattiga hem på landet till St: Petersburg för att studera eller skaffa sig ett jobb. Hon träffar en snäll och världsvan man som säger sig kunna hjälpa henne med ett jobb som barnflicka i Sverige. Hon tror honom…. Det skall hon ångra. Hon säljs till olika män och blir dagligen utnyttjad och misshandlad. Hon hamnar i en lägenhet till en förort i Stockholm med några andra flickor och där fortsätter misären. Men Natasja lyckas komma därifrån, pga en ”snäll” man som när han inser att hon är där mot sin vilja ger ett anonymt tips till polisen. Ja, nu vet ni. Boken är ändå värd att läsa, om inte annat för att den är sann, för att få upp dina ögon. Detta är inget påhitt.

Jag blir så arg på giriga och grymma män som tycker de kan ta sig rätten att handla med människor, sälja dem och behandla dem som handelsvaror som försörjer dem. På män som kommer till såna där lägenheter i Stockholms förort och tror att flickorna där vill ha ett sånt liv… Ett liv som går ut på att sälja sin kropp, på att bli misshandlade och ta droger när de sitter inlåsta i en sunkig lägenhet. Vad är det för fel på er? Hur kan ni lyckas rättfärdiga det ni gör? Med enkel sannolikhetslära borde de inse att 99.99% av dessa flickor vill troligen inte ha den där vardagen. Det är någon annan som tjänar pengar på det.

Jag kunde inte hitta några hjälporganisationer som vände sig direkt till traffickingoffer. Men jag hittade denna organisation, UN Women, de jobbar för att ge flickor och kvinnor samma rättigheter som pojkar och män. Stoppa våld, könsstympning mm. Gå in på sidan och kolla, de har 90-konto och finns spridda i hela världen.

Sen så finns ju denna förening också Love Nepal som jag såg på Nyhetsmorgon för inte så länge till. Vilka människor! Att se tre flickor på bild som är sexslavar och bestämma sig för att viga sitt liv åt att hjälpa dessa flickor! De allra av oss hade nog tittat bort. Tänkt att det är hemskt och sen inget mer.

Finns det någon organisation som Love Nepal som jobbar på hemmaplan? De hade jag gärna också stöttat.

Här hittar ni boken: Adlibris, Bokus, CDON

Frosseri i bokrean

Att kunna handla loss på bokrean på nätet var räddningen i år. Egentligen gillar jag bättre att strosa bland hyllorna, känna och ta i böckerna innan jag handlar dem. Men med foglossning som gör att jag känner mig extremt begränsad i rörelsemönstret så var internetshopping en bra idé. Den andra fördelen var såklart att det gick bra att shoppa loss efter att barnen hade lagt sig.

   
 Här är några av fynden. Tror nästan att vi hittade mer till barnen än till oss själva. Hoppas att de gillar dem.

  
Jag högg in på 101 historiska misstag av Daniel Rydén. Har inte kommit så långt ännu. Men än så länge är det helt klart en underhållande och lite rolig bok. Nästan så att jag hade önskat att jag parallell läste den dem någon för jag känner ett behov av att diskutera med någon efter varje beskrivet misstag….

Nu börjar det att dra ihop sig

Nu är det v.36 om jag inte har helt fel. Samtidigt som det känns som att jag har varit gravid jättelänge så känns det lite konstigt att det snart är över och nu känns det som att tiden springer iväg. Kanske är det för att det börjar kännas att det är lite tid kvar att göra klart saker? I vilket fall så skall jag jobba ca 1 månad till. Bebis är planerad till den 13 April.

Det har varit en helt annan graviditet denna gången, det borde jag väl inte vara förvånad över. Det är ju något många säger. Men krämporna har avlöst varandra denna gång och jag tror nog att jag har känt av dem alla mer eller mindre. Illamående som varade dagar i sträck i början, kräkningar, konstant nästäppa som tvingar upp mig på nätterna, klåda och extremt torr hud, pirr i benen (hjälper lite med stödstrumpor), huvudvärk innan v.20, problem med synen, extremt förvirrad och nu. Nu kom grand finale…. Foglossning! Den har gjort sig påmind lite ett bra tag, men jag har ändå kunnat träna, röra mig mm relativt obehindrat. Men inte nu längre, sen några veckor är det en konstant plåga. Men det värsta är nog inte att jag har ont, det värsta är nog att jag inte längre kan vara mitt vanliga jag som jag vill vara. Jag är mycket surare och mer irriterad, jag orkar inget och jag är en belastning för övriga familjen istället för en del som bidrar.

Men jag antar att allt kan ses som en lärdom. Och det kanske är bra att lära sig att vara i en annan position också?

Sen är det ju massa saker som är härliga och underbara och mysiga. Att känna sparkarna och boffarna. Att William och Viola vill sitta nära och klappa på magen. Numera får jag alltid en hejdåkram på magen först som är till bebisen och sen en som är till mig. Vi längtar allihopa tror jag efter att han skall vara färdigbakad och komma fram.


Violas dagliga mys med magen.

Selfie. Det är bara att konstatera att jag är inte bra på det där. Blir även lite mer ödmjuk till dagens outfit proffsen som florerar på nätet… Men jag undrar också hur orken finns att vilja se så himla perfekt ut. Det som är perfekt på den här bilden är iaf magen…. (=

Vad är egentligen feminism?

Jag stöter på sk experter inom feminismen varje vecka iaf i mina flöden via Facebook, instagram, poddar och bloggar. Det sätter ofta igång tankar hos mig om jag är feminist eller inte.

När jag googlar så tänker jag att jag är det: Ok, jag vet att wikipedia inte är den mest tillförlitliga källan, men jag gillar den här skrivelsen: ”Feminism är en samling rörelser och ideologier vars målsättning är att ge kvinnor samma rättigheter och möjligheter som tidigare endast varit tillskrivna män. Det handlar om politiska, ekonomiska och sociala rättigheter.”
Varför: Jo, för här handlar det om att uppnå jämlikhet, allas lika värde. Vare sig du är man eller kvinna. Det ställer jag upp på till 100% direkt. Det försöker jag få in i mina barns huvuden varje dag. Det spelar ingen roll om du är pojke eller flicka, du kan göra det du vill, leka med allt, ha alla typer av kläder på dig. Den enda skillnaden är att vi har snopp och snippa. (Ja, ja. det finns faktiskt fler fysiska skillnader. Men jag tycker den nivån räcker för deras ålder nu). Jag vill så gärna att de inte skall känna sig begränsade pga sina kön. Jag blir glad när William vågar säga att han vill ha långt hår, att han gillar nagellack och att han gillar att titta på tv-program som enligt honom ”bara tjejer tittar på i skolan”. Men det gör inget, för jag gillar dem också. Konstaterar han.

Men vi lever ju i en liten bubbla och jag inser så väl att det jag försöker lära och inpränta i dem är bara ett enda budskap av alla budskap de utsätts för. Böckerna är så ofta med traditionella könsroller i färg och budskap. Så många av vännerna säger saker som att tjejer är så och killar är så. Sen har vi diskussioner om det hemma. Jag läser tom på sociala medier om förskolepedagoger som säger sig må lite dåligt när de ser pojkar i rosa kläder! Ska inte dem om några vara förebilder i att olika är bra och ok!?

Det senaste som fick mig att tänka ännu mer på detta var när jag lyssnade på fredagspodden och Hanna och Amanda tog upp att de hade blivit recenserade för sin bok och även för flera andra saker också, av två kulturjournalister på Sydsvenskan som enligt dem själva är feminister. Nu har jag inte lyssnat på hela deras avsnitt, men i det klippet jag hörde så hann de raljera och göra sig ordentligt lustiga över det som Hanna och Amanda sysslar med. Får man inte gillar krämer, fina handdukar och doftljus om man är feminist? Det lät inte så på dem.

Det finns en till känd feminist vars blogg jag ibland läser när det dyker upp länkar i mitt Facebook flöde. Lady Dahmer,  hon har nyligen skrivit ett inlägg om rätten att hata män under feminismens vingar. Jag tänker när jag läser att jag är en sån som inte tycker att det verkar så bra för någon att hata. Samtidigt så kan jag förstå att den känslan finns om man har blivit utsatt för hemska saker. Men, ändå så tror jag inte att hat gör oss mer jämlika. Ja, möjligen att jag är naiv. Men lika väl som Lady Dahmer skriver att kvinnor borde ha rätt att känna hat mot män under feminismens vingar så borde kvinnor ha rätt att säga att de inte vill känna hat, att de gillar krämer, doftljus och fina handdukar, att de gillar att klä sig som de känner är bekvämt mm mm under feminismens vingar. 

Så tänker jag, naivt eller ej.

Poddtips

Förutom att jag har snöat in på poddar som handlar om graviditet och förlossning så hittade jag häromveckan till en podd som jag tycker var intressant. Framgångspodden. Jag vet inte vem Alexander Pärleros är eller vad han har gjort innan. Men det är iaf han som har podden och intervjuar personer som berättar om deras resa och deras specialintresse. Igår lyssnade jag på avsnittet med Henrik Fexeus. Inte helt otippat kanske, då jag verkligen gillar det han gör. Eller gillar, jag är nog fascinerad av det, det är nog rätt uttryck.