Vad skönt det skall bli att återigen bara få vara tyckare ibland. Att få tycka vad jag vill utan att behöva styrka det med en referens…. Det har jag tänkt på många gånger den senaste tiden när jag har suttit med vår uppsats. Det är ju såklart ok att tycka även i uppsatser. Men inte alls på samma sätt. Efter en redogörelse eller ett avsnitt så har vi uttryckt klart och tydligt att ”vi tycker…” och det har avslutats med ”för att…” Så har det följt en logiskt utläggning som ofta stöds av en referens till tidigare forskning. Det jag har funderat på hur det kommer sig att det helt plötsligt blir ok att referera till tidigare forskning. När går man från steget att referera till andra till att bli refererad av andra? Såklart att det finns svar på det, men det intressanta tycker jag är att det handlar ju om att tycka på olika sätt. När du dessutom rör dig inom samhällsvetenskapen och kvalitativa studier finns ju inga rätt och fel. Inga absoluta sanningar. Det handlar helt enkelt om att tycka bäst? (Får jag tycka så….) När det kommer till ingenjörskonsten som jag är mest fostrad i så finns det ju rätt och fel. Det är så mycket lättare.
Men såklart, inom ämnet som jag är allra mest intresserad av, ledarskap och människor så är det ju precis som inom samhällskunskapen. Det blir luddigare och det är inte självklart vad som är rätt och fel. Vissa saker som fungerar på ett ställe kanske inte alls fungerar på ett annat. Det är skillnad mot Pytagoras sats. Den funkar på samma sätt överallt…
Fast jag kan helt klart förstå att det går att fastna för forskning kring marknadsföring, konsumentbeteende, ledarskap, strategi mm. Det är väldigt spännande att försöka förstå människors beteenden. Tänk på dig själv. Hur logiskt och rationell är du egentligen?