Denna hösten läser jag Marknadsföring på C-nivån inom Företagsekonomi. Det är ett område jag inte alls har jobbat med och därför tyckte jag att det var intressant att läsa om det och lära mig teorierna. Vi läser just nu två kurser parallellt, Marknadskommunikation och Konsumtionsbeteende. Det är verkligen intressant, det handlar precis som ledarskap väldigt mycket om mänskliga beteenden och hur vi människor agerar och reagerar.
Det känns att det är högre tempo när det är C-nivå. Men så skall det väl vara. Nu gör vi två grupparbeten parallellt som skall avslutas med tentor i slutet av oktober. Sen drar C-uppsatsen igång. Roligt, spännande och lärorikt!
Därav att bloggen har varit på sparlåga de sista veckorna. Ledsen för det. Jag har snart en bokrecension som jag kommer med om Stenbeck. Samt massor av andra tankar, men vet inte riktigt om de passar för bloggen. Får fundera lite till på det.
Jag fick hem ett reklamblad i veckan. Mitt svar är:
NEJ TACK!!!
Jag vill INTE ha reklam från Sverigedemokraterna. Jag tycker så illa om de åsikter som det partiet står för.
Hur kan vi inte känna empati, hur kan vi inte vilja behandla andra människor som vi själva vill bli behandlade? Hur kan vi tro att människor utsätter sig för fara och sin familj för fara för att ta sig till ett säkert och tryggt land utan att vara rädda för sina egna liv där de kommer ifrån? Vilka människor väljer att lämna i princip allt bakom sig för en ytterst osäker framtid om de inte var tvungna? Det kanske finns en liten liten klick som vill sko sig själva, men jag tror verkligen inte att det är det som är problemet.
För sakens skull var jag tvungen att kolla upp vad man får i ersättning i Sverige i olika situationer och vad konsumentverket tycker att man skall ha per månad att leva på. Se nedan.
Personer som söker asyl:
Vi kan ta ett exempel. 2 vuxna med 2 barn mellan 4-10 år. Vi säger att de själva skall betala sin mat. Där är ersättningen: 6240 kr/mån. Referens här.
Detta skall räcka till mat, kläder, skor, sjukvård, medicin, tandvård, hygienartiklar, andra förbrukningsvaror och aktiviteter.
Vad konsumentverket tycker:
Om vi då kollar vad konsumentverket tycker. Vi har samma exempel som ovan, 2 vuxna och 2 barn. Här är det lite andra åldrar på barnen så jag räknar med att de är mellan 6-9 år för att få så lik jämförelse som möjligt. Enligt dem som skall ett hushåll ha 12930 kr/mån till mat, kläder och skor, hygienartiklar, fritidsaktiviteter och mobil. (För de vuxna) Jag tog bort barnförsäkringen, det har nog inga flyktingar…
Så här tycker riksnormen:
Sist så tänkte jag att vi kunde kolla in vad riksnormen säger. Det är regeringen som sätter den och den bestämmer om man har rätt till försörjningsstöd eller ej. Den säger att en familj på 2 vuxna och 2 barn i åldrarna ovan skall ha 10520 kr/mån. Dessa pengar skall räcka till livsmedel, kläder och skor, fritidsaktiviteter, förbrukningsvaror, dagstidning, telefon, försäkring.
Så nu kanske vi kan sluta säga att flyktingar lever i lyx i Sverige? Såklart så kanske det är lyx för många som kommer hit utan något. Men inte om man jämför med våra mått mätt.
Sen så är det människosynen, hur kan vi tro att andra som inte ser ut som ”svenskar” (hur nu de ser ut) är mindre ansvarstagande, engagerade, plikttrogna och ärliga? Jag tänker att det säger mer om de som tycker så här än om något annat.
Jag tror att det bottnar sig i saker som trygghet, rädsla och missnöje.
Det är ju ett faktum att vi som samhälle inte har en perfekt och fungerande flyktingpolitik och omhändertagande. Det finns många brister som drabbar både ”svenskarna” och de som kommer hit efter en flykt. MEN, en viktigt sak här är att lösningen på problemet är ju inte att stänga in sig i en inskränkt bubbla och rösta på ett missnöjesparti som försöker ha en snygg fasad. Lösningen måste ju vara att trycka på våra politiker i övriga partier att lyfta frågan och rätta till det som är dåligt.
Jag blir så glad över att vissa saker utvecklas åt det håll jag tycker är bra. Att vi suddar ut tråkiga ramar och normer som hämmar människor. Violas nya favorit på SVT heter Super Peter. Det är ett program med Peter Englund som hjälper barn att skapa coola artistkläder genom att återvinna material och saker.
Det är två bra saker med det här programmet, det ena är att de återvinner och är otroligt kreativa. Det andra är att Super Peter är inte alls enligt normen av en person som heter Peter. Bravo SVT! Mer sånt!
Nu är sommarlovet slut och jag är tillbaka på Universitetet. Tillbaka till tidiga mornar, struktur, koll på kalendern, extrakläder, matsäckar, läxor, grupparbeten, tentor och tågtider. Åh vad härligt! Åh vad tråkigt!
Nej. Härligt är det. Som vanligt så är det ju så att om man har för mycket av en vara så längtar man efter en annan. Om man sysslar med något i sin vardag som man gillar och tycker är roligt så våndas man väl inte?
För första gången på många år har jag de sista två veckorna av mitt sommarlov känt att jag är lite trött på ledigheten och att det skall bli skönt med vardagen igen. Missförstå mig rätt, det har varit helt underbart lyxigt och ljuvligt att vara ledig en hel sommar. Jag och barnen har haft massor av härliga dagar, ingen stress, massa mys och ganska få planer varvat med några mindre semestermål. Vad vi har njutit, vad jag faktiskt många gånger har tänkt att det här, det är härligt. Att då dessutom ha ynnesten att känna att det skall bli roligt med vardagen också, det är lyxigt.
Alla borde få tillfällen mitt i karriären, jobbet och livet att pausa lite. Ta lite längre ledigt, studera ett tag, göra något helt annat. Jag är säker på att detta året kommer ge mig så mycket tillbaka. Det är väl investerade pengar, att köpa sig själv valfrihet och tid med nära och kära.
Så nu ser jag fram emot att bli ännu klokare, lära mig mer om marknadsföring som jag läser i höst, mysa med barnen och njuta av härliga höstdagar. (Det som möjligen är lite grått i den annars ljusa tillvaron är att nu börjar vindarna och kylan komma krypande. Det är inte roligt att cykla till stationen och förskolan då…. Men lite jobbigt kanske det skall vara…)
