Här kommer ett tips på ett verktyg som jag tycker är väldigt bra att använda för att nå sina mål. Det kallas den pedagogiska pilen.
Den pedagogiska pilen går ut på att du ritar en pil på ett papper. Borta vid pilens spets så skriver du upp vilket konkret resultat du får när du når ditt mål. Vid samma ställe skriver du vilket känsla du har när du når detta mål. Syftet är att ankra in ett känsloläge (positivt såklart!) som du kommer känna när du når ditt mål.
Sen går du tillbaka till pilens början och börjar vid nutiden och gör en tidslinje, hur lång tid har du från nu tills att pilen når sitt mål. Här kan du göra som du finner bäst. Bygg upp pilen från nu till målet med aktiviteter eller gå från målet och jobba dig bakåt. Skriv in delaktiviteter som du skall göra för att ta dig mot målet. Var noga med att göra dem konkreta och när de skall infalla.
Nu har du ett enkelt och visuellt sätt för att nå ditt mål med en massa små delaktiviteter. Du har helt enkelt delat upp elefanten i små bitar så nu är det bara att börja tugga i dig bitarna och gå mot målet.
I förra veckan var jag på bokutgivning av boken ”Vem leder kommunen imorgon”. Den är skriven av Sten Wallmark, en fantastisk person som jag kom i kontakt med för några år sen i samband med att jag vann priset Årets unga chef. Han ville att jag skulle komma till deras traini program och tala för deltagarna. Efter det har vi pratats vid några gånger och för ett tag sedan hörde han av sig och sa att han håller på att skriva en bok. En bok till kommunerna i Sverige om att de skall våga anställa unga talanger och chefer. Jag medverkar i boken tillsammans med ett antal andra personer som ger sin åsikt i ämnet.
Sten är verkligen en fantastisk person som brinner för att släppa fram unga talanger in i kommunen och få kommunen att konkurera med den privata sektorn.
Jag har inte läst boken ännu, men skall såklart göra det. Jag tror verkligen att om fler personer som Sten jobbar i kommunerna så skulle några av de fördommar som finns om kommunen som arbetsgivare vara borta!
I fredags var det Entreprenörsdagen i Helsingborg, den arrangerades av Helsingborgs företagsgrupper. Dagen gick av stapeln med massor av utställare som utgjorde en mässa och denna var uppblandad med några talare. Talarna var HIF:s ordförande, jag, Lakrisfabriken i Ramlösas grundare och Tina Thörner. Jag talade om ledarskap, ledarens roll och den viktigaste tillgången som företag och organisationer har, nämligen människan.
Det var länge sedan jag föreläste nu, har nog inte gjort det på säkert 6 månader. Det var så roligt! Gav så mycket energi. Jag kände mig väldigt glad och upprymd efteråt samtidigt som det kändes lite sorgset att jag inte hinner så ofta som jag vill vilket leder till att jag tyvärr säger nej till de flesta förfrågningar. Jag hoppas att det kan ändras inom en inte allt för lång framtid.
Tack snälla företagsgruppen för att jag fick jättegott godis från lakrisfabriken som tack!
Talarna och tiderna. Var lite coolt att se sig själv så där uppstorat…
Lite dålig bild på mig i action. Från Helsingborgs företagsgruppers facebooksida.
Jag är lite nyfiken på IKEA. Vad är det för företag och hur är det att jobba på IKEA. Därför lyssnade jag nyligen på boken ”Sanningen om IKEA”. Skriven av Johan Stenebo. Johan Stenebo har jobbat på IKEA i ca 20 år på en rad olika befattningar. TIdvis väldigt nära Ingvar Kamprad. I boken berättar han på ett öppet sätt om sin syn på företaget. Dess grundare, dess kultur och dess framtida makthavare, barnen.
Vissa saker som han skriver och som han lyfter upp som allvarlig kritik tycker jag var konstiga. Tex så tyckte han att det var märkligt att IKEA inte har som mål att ha 100% av varorna på lager alltid. I mina ögon är det inget konstigt. Han beskriver också om vilken trög och byråkratiskt företag IKEA har blivit. Inte heller så konstigt tänker jag med tanke på dess storlek.
Han skriver ganska mycket och djupgående om Ingvar, både bra och mindre bra saker. Men i huvudsak tycker jag att han beskriver en Ingvar som jag till stora delar trodde att han var. Väldigt sinne för detaljer, väldigt djärv och bra på att känna på sig vilka beslut som är bra och inte. Däremot så gillar jag inte de delar han beskriver om belöning och straff-kultur som råder på IKEA enligt Johan. Tycker inte heller det låter som en bra strategi med den misstänksamheten som Ingvar och hans söner enligt Johan har till mångfald.
Johan beskriver också ingående om hur IKEA för att hålla upp sitt ansikte om att vara ett hållbart företag stöttar stora projekt som förbättrar vår natur mm. Men å andra sidan så köper de in träd från skövlade urskogar i Asien mm.
Sanningen om IKEA är ju snarare Johans sanning. Det finns säkert IKEA medarbetare där ute som inte håller med Johan om hans sanning. Men överlag tycker jag att det var en intressant bok som gav en liten syn ”bakom kulisserna”.
Vi hade val igår, 13% valde att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. Är 13% av oss Svenskar rasister? Jag vill inte tro det, jag tror att Sverige är ett öppet land med massor av empati. Ett land där vi har mycket tolerans, där vi bryr oss om varandra. Om det stämmer, varför väljer då 13% av befolkningen här att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. I Skåne valde 18% av befolkningen att lägga sin röst på Sverigedemokraterna, 18%…
Hör hur Socialdemokratiska representanter vägrar att svara på frågan varför alla partier har stått still eller backat förutom Sverigedemokraterna. Frågan jag ställer mig är varför så många Svenskar väljer att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. Det är finns ju trots allt en anledning till detta, en anledning till att 13% av väljarna väljer att lägga bort alla viktiga frågor som skola, omsorg, jobb och skatter för att lägga sin röst på ett parti som har som starkast profilering i Indvandringsfrågor. Jag vägrar att tro att detta beror på att vi Svenskar har blivit intolleranta och rasister. Jag tror att det beror på att de andra partierna vägrar att inse att vi har ett stort problem gällande vår invandringspolitik.
När inte de andra partierna vågar ta den här debatten, erkänna att det finns många problem och komma med förslag på vad de skall göra bättre, då tror jag att det kan bli så att över 700 000 svenskar väljer att lägga sin röst på just Sverigedemokraterna. Jag kan inte för en sekund sympatisera med vad de står för. Men jag kan se att vi har ett problem i Sverige som vi måste ta tag i. Problemet är inte de människor som kommer hit. Problemet är tycker jag hur vi tar hand om de människor som kommer hit.
Igen så tror jag att det är så enkelt som att gå tillbaka och titta på dig själv. Vissa av oss kan tänka sig att flytta utomlands för att jobba, för att prova på en ny kultur. Men hur många av oss skulle frivilligt skicka iväg våra barn ensamna över halva jordklotet för skojs skull? Hur många av oss skulle välja att sälja att vi äger och har för att ge oss ut på en farlig resa till ett annat land där vi inte vet om vi är välkomna? Hur många av oss skulle vilja efter vi har kommit till det nya landet hamna i gamla campingstugor långt ut på landet utan att veta hur länge vi måste vara där innan de kan bygga upp ett liv, hur många av oss vill inte kunna göra rätt för sig och försörja sig? Listan kan göras hur lång som helst. Om jag hade kommit till ett nytt land utan någon trygget hade jag självklart också sökt mig till mina landsmän om det hade funnits några. Har ni läst Villhelm Mobergs böcker? Det var ju även så för oss Svenskar, vi gick i veckor för att ta oss till de ställen i USA där det redan bodde andra Svenskar.
Jag blir så arg när jag hör Jimmy Åkesson kalla de som röstar på honom för ”Sverigevänner”. Jag är också Sverigevän! Jag vill också kunna vinka med min svenska flagga och vara stolt! Stolt över att vara Svensk! Svensk för mig är att vara öppen, visa empati, ta tillvara på människors potential, ge alla här möjlighet att försörja sig, ge alla möjlighet att utvecklas. Oberoende av hudfärg, oberoende av tro, oberoende av bakgrund.
Kom igen nu alla andra partier! Lägg ner stoltheten och erkänn att vi har ett problem när 13% av befolkningen är så missnöjda med invandringspolitiken att de väljer att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. Våga nu ta debatten så att vi kan se invandringen som en möjlighet som den är, inte ett hot!
att skriva ett inlägg om valet och partierna. Men det går inte. Hela dagen idag har varit en stor pina. Att förbereda sig för ett maraton genom att springa 3 dagar i veckan mellan 5 km till 8 km, det var för lite… Jag skall inte gnälla om det mer, för det är ju helt självförvållat. Men det går bara inte att formulera tankarna och sätta de på pränt på ett klokt sätt. Så jag låter bli och lägger mig och tittar på valvakan istället! Hoppas nu på att rätt partier når stora framgångar. Heja Sverige!
Om mina föräldrar hade döpt mig nu så hade nog mitt mellannamn, eller kanske mitt tilltalsnamn blivit struktur. Jag upplever inte mig själv som otroligt strukturerad, men i dialog och diskussion med andra inser jag att jag nog inte är riktigt normal… Det hjälper nog inte av att jag har lyckats hitta en man som också går igång på struktur. Idag funderade jag på om vi alltid har varit såna eller om vi är förstörda…
Tänker tillbaka på tiden innan barn, hus och hund. Innan jag hade 10 år som chef i bagaget. Minns att jag och min kära man var spontana på kvällarna efter jobbet. Vi tog bilen och bara körde dit vägen bar, ibland till köpenhamn, ibland till helsingborg, ibland till göteborg… Det slutade med härliga och spännande restaurangbesök, upptäcksfärder och roliga möten. Vi lagade härliga middagar hemma, vi la oss och sov 1 timme efter jobbet. Ja, jag gjorde det som föll mig in. Jag minns att jag var en väldigt impulsiv och luststyrd person. Tror att det finns kvar lite någonstans långt in, den där impulsiva, spralliga tjejen som gjorde det som verkade kul. Missförstå mig rätt, när jag föreläser eller motiverar mig själv så poängterar jag vikten av att göra det som ger dig glädje och som driver din lust. Lust att lära, utvecklas och prova nya saker. Det har jag inte tappat bort. Men den vardagliga impulsiviteten, den är borta.
Kanske har det med olika faser i livet? Nu kräver den här fasten en helt annan struktur iaf. Spontana utflykter har bytts mot struktur till tusen. Planen för veckan som innefattar hämtning, lämning, packande av matsäck, löpning, läsning, jobbande mm mm. Det ger inget utrymme för spontantitet… Men såklart så är detta inget unikt, alla småbarnsföräldrar känner nog igen sig mer eller mindre.
Men vi har tagit det ett steg till. I helgen fick jag äntligen upp vår tavla som strukturerar upp veckan på dagsaktiviteter, som visar veckomatsedeln på ena sidan och som har en förtryckt handlingslista uppbyggd efter hur varorna i affären vi handlar i är uppställda. Det är bara att kryssa för på vår lista och ev. skriva antal… Jag fick också upp vår kvittenslista för våra sällanrengöringsaktiviteter i respektive rum. Alla saker som görs med intervall mellan 1 månad och 6 månader. Så skönt! När allt det var uppe kände jag ett lugn sprida sig i kroppen… Nu var allt visuellt och jag behöver inte oroa mig för att jag har missat något… Ja, jag är medveten om att det kanske inte är helt normalt. Men kanske kan jag med detta inlägg ge lite inspiration till er som känner att ni vill ha en lite mer förutsägbar tillvaro där du och din partner har stämt av och delat upp ansvaret mellan er?
Men jag vill absolut inte rekomendera någon att göra mer än vad som känns bekvämt och kanske ibland inte ens det. För ca 2 år sen när jag en fredag frågade William på väg hem från förskolan om vi skulle hitta på något roligt på eftermiddagen så svarade han: ”Mamma, vi får först gå hem och se vad som står på listan”. Efter det uttalandet insåg jag att jag skulle backa tillbaka lite med listor mm… Så det slutade jag med ett tag, när jag sen fick abstinens så skrev jag listor igen men utan att barnen såg det…
Nu sitter tavlan uppe och lugnet lägras inom mig. …Hoppas bara inte att jag förstör barnen för mycket…
Dock så försöker jag balansera det med spontana aktiviteter också. I helgen tog vi oss till ett närbeläget naturreservat och plockade svamp, lekte med Wilma och klättrade i sluttningar, på träd och vid bäcken. Ljuvligt såklart!
Det är nog så att varje skede i livet har sin njutning. Nu är tvåsamhetsaktiviteterna utbytta mot familjeaktiviteter. Finns det något som värmer hjärtat mer än när barnen springer omkring och är helt uppslukade av det som händer i nuet och bara njuter!
Nu är det snart dags att välja igen. Jag känner att jag inte har engagerat mig så mycket som jag borde för att veta vad jag skall välja. Jag såg på aftonbladets partiledardebatt. Tycker nog att Annie Lööf var bäst där. Det tråkiga med de debatterna är att de har en tendens att säga vad de andra har gjort fel istället för att berätta om dem själva. Om de ändå säger vad de vill göra så berättar de inte hur. Så konsekvensen för mig blir att jag inte vet vad jag skall välja.
Har nog ändå nästan bestämt mig för vilket parti som skall få min röst till riksdagsvalet. Men i det lokala är jag fortfarande tveksam. jag vet för lite om vad politikerna vill i Varberg. När jag läser reklamen som har kommit de senaste veckorna så blir jag inte så mycket klokare på vad jag skall välja. Det låter ju jättebra med mindre barngrupper i förskolan, bättre skola, bättre äldrevård, utbyggda cykelvägar och vägar. Det jag undrar är dock HUR skall det här göras? Om inte skatteintäkterna kommer öka markant så måste rimligtvis satsningar kompenseras med nerdragningar eller effektiviseringar någon annan stans. Jag vill veta vad konsekvensen av mindre barngrupper i förskolan blir.
Och vad betyder bättre äldrevård? Vad innebär det för konkreta åtgärder? Flera partier säger ju det, men med hänsyn till att de har olika syn på vad bättre innebär så är jag angelägen att veta vad bättre innebär för just det partiet.
Jag gjorde några olika valbarometrar förra helgen. Resultatet gjorde mig inte direkt klokare… Jag får nog bege mig till valstugorna på torget idag. Det enda jag vet är att jag INTE skall rösta på Sverigedemokraterna. Såg deras reklam på tv igår. Stark retorik, men vi i Sverige är inte så dumma att vi går på den lätta… Eller hur!?
Den här känner jag inte alls igen mig i… Nr2-4 har jag aldrig tänkt att jag sympatiserar med. Miljöpartiet… jag har tänkt att de är för ensidiga, får kanske läsa på lite mer om dem.
Här blev jag helt blå… Piratpartiet…nej, de tänker jag inte rösta på.
