Jag skrev i mitt tidigare inlägg om boken ”Love is the killer app”. Jag läste den främst för att jag går en internationell utbildning på jobbet där det ingår att läsa ett antal böcker mellan tillfällena. Jag bestämde mig för att efter jag har läst en ”obligatorisk” bok så får jag ”belöna” mig med att läsa en valfri feel good bok.Min kära man hade en dag överraskat mig med att lägga en bok på mitt sidobord vid sängen. Nämligen boken ”Heja heja” med Martina Haag. Jag gillar hennes böcker, de är snabblästa, trevliga och kräver ingen koncentration.
Just denna känner jag för att läsa just nu då den handlar om att gå från ”att stapla 20 meter till att springa maraton” Då jag tänker ta mig runt Helsingborgs maraton i september 2014 så känns det roligt att få lite inspiration genom att läsa en bok av en person som inte är träningsfantast sen många år tillbaka utan från en ”helt vanlig” person. En som bestämde sig för att börja springa.
Boken var trevlig som jag förväntade mig och med lite roliga inslag. Martina är bra på att få vardagshändelser att låta väldigt roliga. Hon kan skriva roligt om saker som är helt vanliga. Det gillar jag. Hon verkar ha haft två motivationsfaktorer för att skapa ett varaktigt resultat.
1. Springa med kompisar. De är 3 tjejer som tränar ihop och åker på lopp ihop.
2. Hon springer en massa lopp och samlar på medaljerna.
Jag tänker ofta att en sak som hör barndomen till är att önska sig något, att ha drömmar, att ha förväntningar, att inte se några begränsningar och att inte befinna sig inom några speciella ramar. Jag tänker att barn verkligen kan uppleva lyckan i att önska sig något och att spara till det.
Vi har sen ett tag haft ett system med veckopeng på max 10 kr beroende på hur de uppför sig mot varandra. Helt enkelt ett sätt att belöna bra beteende istället för att hela tiden tjata och korrigera. Jag har ingen aning om hur ”rätt” det är, men det fungerar bra ur två aspekter. De har blivit ”snällare” mot varandra och det är mindre konflikter. Samt att de har insett att de kan spara till saker de önskar sig och drömmer om själva.
I Januari såg William en radiostyrd båt att ha utomhus för 200 kr. Nu har han sparat och sparat och i söndags fick han sin första 100 lapp. Han ville inte ta med den till Astrid Lindgrens värld för han konstaterade att han är halvvägs till målet!
Viola däremot tyckte att hon hade sparat klart och hon ville ta med pengar för att kunna köpa Emils ”mysse”. Hon plockade ut den, betalade den och bar stolt iväg den i en påse med Pippi på. Hon var så stolt över att hon hade kunnat köpa sin mysse!
Hela helgen var de så glada över att vara i Astrids värld, kunna träffa Pippi, Emil, Ronja och många fler. De ville absolut inte åka hem och Viola tyckte att jag skulle sluta jobba så vi kunde vara där varje dag.
Jag försökte förklara att vi kan åka dit igen nästa sommar. Hon konstaterade med trumpen min att det är jättelångt till dess….
En nöjd William i lilla staden
Äntligen har hon köpt sin ”mysse”!
Snart börjar Pippis sjörövaräventyr!
Efter Pippis föreställning fick de styra Hoppetossa!
Mamma, nu har jag flyttat in i detta huset…
Jag vill Inte vänta till nästa år med att komma tillbaka!
Idag är har Carlsberg familjedag på Astrid Lindgrens värld. Vi har varit där en gång innan med William och nu när Viola är tillräckligt stor tänkte vi göra slag i saken och åka dit. Vi hoppas på en dag med fint väder och massor av roliga äventyr tillsammans med Astrids alla karaktärer.
Vi stannar till imorgon för att riktigt kunna krama allt ur parken när vi är där och dessutom skall jag träffa Mikael Ahlerup, VD för Astrid Lindgrens värld. Jag träffade honom första gången dagen efter kompetensgalan när jag blev utsedd till Årets unga chef 2012. Han blev utsedd till Årets chef 2011. Jag ser verkligen fram emot att få prata lite med honom och få höra om hans resa med att göra parken så populär som den är idag och hur hans syn på ledarksap är.
Jag har precis lyssnat klart på boken ”Jag är Zlatan Ibrahimovic´: min historia”. Vilken trevlig och inspirerande historia. Måste erkänna att jag inte har haft så bra koll på Zlatans alla turer och steg. Så boken var ju dessutom lite spännande då jag inte hade koll på vilka matcher mm han vunnit eller inte. Men det som gjorde boken så bra, intresserad av fotboll eller ej är ju att lyssna på Zlatans uppväxt, kamp för att bli accepterad och ta sig fram i fotbollsvärlden, den otroligt hårda träningen som ligger bakom hans framgångar och hur han resonerade i med och motgångar. Hur han fungerar och vad som driver och motiverar honom.
Det var inpsirerande! Han är ett levande bevis, en sann saga nästan, som bevisar att du kan om du vill. Vill du tillräckligt mycket och har din drivkraft så kan du göra det du vill. Du kan förverkliga din dröm! Zlatan hade inget gratis, en ganska jobbig och otrygg uppväxt tolkar jag det som, inte de allra bästa förutsättningarna i skolan mm. Han hade mycket emot sig på planen i början med föräldrar som ville peta honom ur laget som grabb för att han utmärkte sig! Han köpte enligt boken sina första fotbolls skor i mataffären för 50 spänn. Visst, talangen har han ju säkert. Men bakom den ligger tusentals timmar med hård träning, anpassning för att kunna ta sig fram i den värld han lever i mm. Det tycker jag är inspirerande, han har aldrig gett upp, han har följt sin dröm! Att han dessutom är en stor inspiration till många småkillar och tjejer där ute som drömer om att bli stjärnor, det är bra.
Nu är jag bara nyfiken på två saker gällande Zlatan;
1. När skall Helena skriva sin bok om samma sak men från hennes perspektiv? Det skulle jag verkligen vilja läsa. Hur är det att vara fotbollsfru till en så stor stjärna med all den uppståndelse det bär med sig om med den ensamheten det verkar innebära?
2. Vad skall du göra när du är klar med karriären Zlatan? Du verkar ha så du klarar dig flera liv efter varandra. Kan du inte göra något i välgörenhetens tecken för de där fattiga tjejerna och killarna som behöver trygghet och stöttning när de inte får det i hemmet eller i skolan?
Hur långt du kan komma på viljan har jag funderat på de senaste dagarna. Helt klart så är min inställing att du kan komma väldigt långt på viljan! Men vissa aktiviteter kräver även andra egenskaper/färdigheter än bara vilja.
I helgen var jag och klättrade i Kullaberg! Det var helt fantastiskt roligt! Vi hade en superbra instruktör med som visade/berättade och coachade oss uppåt. Vi var 4 i sällskapet och jag var sist ut på första klättringen. När de andra klättrade såg jag framför mig hur jag likt Spiderman tog mig upp för berget smidigt och snabbt utan större ansträngning… Enligt instruktören var det en ganska lätt klättring, när jag väl hade provat var det inte alls så lätt. Men det gick ändå att ta sig upp med vilja och lite muskler till hjälp. (Ja, selen var också ovärderlig)
När vi skulle ta andra klättringen som var lite svårare än den första var jag återigen sist ut. Nu insåg jag att jag kanske inte var riktigt som Spiderman… Aningens svagare och mindre rutinerad. UB uttryckte sig efter första klättringen att det var lite svårt att sätta foten vid hakan och trycka ifrån… Ingen av oss var helt enkelt inte lika vid och smidig som spiderman heller…
Instruktören sa att det fanns ett moment på den andra klättringen som var svår, efter den blev det inte lättare men fler alternativ att välja på i sin klättring. De andra kom inte förbi det svåra momentet. Jag bestämde mig för att jag skulle klara mig hela vägen upp. Sagt och gjort, lite sliten i benen och armarna efter första klättringen satte jag igång. Shit vad svårt det var! Jag hade nästan passerat den svåra biten, jag hängde mig fast i en onaturlig ställning och behövde ta ett långt steg för att komma förbi den svåra biten. Jag tänkte ”Friskt vågat hälften vunnet!” och satsade. Men jag orkade inte och trillade ner! (Ja, det var högt och väldigt läskigt) Men jag litade på utrustningen och instruktören. När jag hängde där i luften, helt slut. Frågade instruktören om jag skulle ge upp. Fan heller! Jag var ju så nära! Så jag gav mig upp igen. Nu klarade jag det! Den svåra biten var passerad! Yes!
Sen kom momentent att jag skulle sätta foten vid hakan och trycka ifrån… Fy f-n vad trött jag var! Benen skakade okontrollerat. Jag hade en bit kvar och jag var tvungen att inse att nej, det går inte. Hjärnan vill, men kroppen vill inte längre.
Väl nere hade jag knappt krafter att gå till bilen och under bilresan kunde jag knappt lyfta armarna… Så jag kände att jag verkligen inte hade gett upp för tidigt. Men ändå! Det stör mig att jag inte har den fysik jag vill ha.
Så min slutsats är att viljan tar dig mycket längre än du tror! När du är slut så har du nästan alltid lite krafter kvar för att pressa dig lite till. Detta gäller nästan allt. Vill du tillräckligt mycket så kommer du långt. Men när det gäller vissa utmaningar så måste du träna också. Träna, läsa på, förbereda dig och träna igen. Det är ju inte för inte som de allra bästa inom sina områden säger att det gäller att lägga de där 10 000 timmarna för att bli riktigt bra.
Min andra slutsats är att du kommer mycket längre om du har tips och hjälp av de som är riktigt bra på det du skall göra. Och sist men inte minst, du måste våga lita på dina kollegor, träningskompisar mm som du befinner dig med i pressade situationer. Vågar du inte lita på dem eller på den säkerhetsutrustning du har, då kommer du aldrig våga pressa dig till din gräns och veta vart den går och hur långt du kan komma. Så våga det! Släng dig ut i dina utmaningar!
Paradigmskift förekommer inom vetenskapen hela tiden, i större eller mindre omfattningen. Sanningar som uppfattas som absoluta förändras och kastas omkull. Men detta är inte bara ett fenomen inom vetenskapen utan även något som sker på alla företag, men för att gå händelserna i förhand så får vi först definiera termen Paradigmskifte:
Ett paradigmskifte ingår i ett sammanhang av olika faser:
Det finns en allmän föreställning om ett fenomen, eller det finns ett tankemönster, som forskarsamhället själv inte är direkt medvetet om. Forskning som befinner sig i denna fas kallar Kuhn normalvetenskap, och den kännetecknas av problemlösning inom tankemönstrets eller föreställningens ramar.
Det föreligger anomalier, som kollektivet inte förmår ta till sig, eftersom de fastnat i sina tankemönster, eller den utbredda föreställningen är så grundmurad att dess ”sanning” är överordnad vad som motsäger den.
Forskningen kommer till en kris där anomalin måste förklaras.
Paradigmskiftet inträder när någon bryter kollektivets tankemönster och förklarar anomalin som en del i en större felaktig föreställning eller världsbild, och detta nya tankemönster vinner gehör.
Forskningen kommer till en förvetenskaplig fas, där det nya paradigmet fastställs.
Därefter kommer en ny fas av normalvetenskap inom det nya paradigmet.
Som ledare måste man vara medveten om att likväl som vetenskapen lever med paradigm såväl finns paradigm inom företagen. Etablerade tankemönster som finns kvar i väggarna, kanske baserade på kunskaper och erfarenheter vid ett visst historiskt tillfälle. Ett exempel kan vara till exempel e-handel; i företaget kanske man testade på e-handel för tio år sedan, projektet floppade och slutsatsen blev ”e-handel är inget som våra kunder är intresserade av, de kräver det fysiska mötet för att köpa”. Detta kanske var sant för tio år sedan eller så var projektet bara dåligt planerat och implementerat, men erfarenheten cementeras i företaget. Tio år senare lever fortfarande devisen kvar att e-handel inte är något för företagets kunder, men man märker att andra företag i liknande branscher lyckas med e-handel, ytterligare lite senare börjar även konkurrenteras e-handel satsningar framstå som lyckade, en del anställda inom företaget börjar ifrågasätta ”sanningen” om e-handel inte är något för företagets kunder, och till sist börjar även kunderna i ökande mängd ifrågasätta varför företaget inte erbjuder samma e-tjänster som alla konkurrenter, och förhoppningsvis då vid ett givet tillfälle väger vågen över och ”sanningen” om e-handel inte är något för företaget krossas. Detta är bara ett exempel för att illustera hur dessa paradigm kan byggas upp inom företaget och förhoppningsvis krossas, om inte, så faller företaget kanske istället (Ett stort misstag var att missa paradigmskiftet från mekaniska räknemaskiner/skrivmaskiner till elektroniska http://sv.wikipedia.org/wiki/Facit_AB)
Hur klarar man sig från dessa ”sanningar” och hur avslöjar man dem? Ett av de viktigaste sätten att skydda sig så det inte går som för Facit är att man anställer personal som frågasätter och skapar ett klimat där det är möjligt att ifrågasätta. Dock räcker inte detta utan man måste även skapa en miljö av förändring, där det är naturligt att förändra förutsättningarna och målen beroende på den yttre miljöns påverkan på företaget. Flexibilitet och nytänkande inom en struktur av etablerade processer. Låter detta konstigt? Att skapa enkla, tydliga och effektiva flöden är grunden för flexibilitet och nytänkande. Har man ingen bild av nutiden och hur den ser ut, så vet man inte om förbättringarna är förbättringar, eller bara ett annat sätt att uppnå samma resultat.
Att utmana paradigm inom ett företag kan vara som bestiga berg
Om man som chef vill snabba på paradigmskiftena kan man vara observant på anomalier (punkt 2), dessa är signaler på att något inte riktigt stämmer. Och här gäller det att vara riktigt observant, dessa anomalier brukar snabbt försöka förklaras bort av ”kollektivet” som t.ex. effekt av vädret, konjunkturen etc. Men här gäller det inte bara köpa förklaringen utan ifrågasätta. Tryck på anomalien och kräv mer förklaringar, varför, varför, varför… Det kan ju vara den viktiga signalen som behöver fångas upp men det kan ju likväl vara en fullgod förklaring, men är man observant kan man fånga upp och spräcka det felaktiga paradigmet mycket tidigare.
Ett aktuellt och massmedialt paradigmskifte som befinner sig en fas två eller tre är synen på fett som skadlig eller en nyttig del av kosten (även kallad LCHF etc) debatten. Man kan där se en klassisk (fettsnål diet är bäst) sida som försvarar sig stenhårt och försöker förklara bort de vetenskapliga undersökningar som pekar på att kolhydrater är den stora faran för hälsokosten.
Om detta är ett paradigmskifte eller ej lär vi veta om 10-20 år när vi tittar i backspegeln, men jag tror att det är ett paradigmskifte. Jag får väl göra en uppföljning av inlägget 2030.
I söndags började jag skriva ett inlägg om ledarskapscitat. Ett jag fastnade för var detta:
Ett av citaten kommer enligt honom från Bill Cosby och lyder ”Jag vet inte nyckeln till framgång, men nyckeln till misslyckande är att försöka göra alla nöjda”
Ang detta citatet så tänker jag i följande resonemang: Även om du vill, går det att göra alla nöjda? Vi har ju alla olika tycken om vad som är viktigt, rätt och fel mm. Så det där med att göra alla nöjda, det var väldigt länge sedan som jag strävade efter det. Däremot tror jag att det är viktigt och möjligt att få och förtjäna respekt av de du jobbar med. Även om jag inte alltid gillar beslut som fattas så kan jag förstå dem och respektera dem.
Jag hade samtal med en person en gång som sa att hen inte hade som ambition att alla skulle tycka om hen. Det där med att tycka om, det kan ju betyda både respekt eller vara ett tecken på nöjdhet. Vi diskuterade det lite och jag frågade om hen tyckte om och respekterade sin chef. Det gjorde hen. Vi konstaterade sen att de är väldigt olika, hen och sin chef. Men hen respekterar och tycker om chefen ändå pga av relationen de har, att hen kan vara delaktig i disukssioner och även om hen inte gillar eller är nöjd med alla beslut som finns respekten och förståelsen.
Så det jag tror är viktigt är att se till att sina medarbetare får vara delaktiga i besluten genom att få ge input på förslagen innan beslut fattas och även om det inte blir som alla vill så är det lättare att acceptera och förstå varför beslutet blev som det blev.
Idag är jag för trött för att göra många knop och fundera på saker. Hela kroppen strejkar efter en gårdag med klättring i Kullaberg. Hjärnan sa att jag kunde klättra upp för berget som spiderman, verkligheten var lite annorlunda… Så jag googlade på ledarskapsbloggar för att se om jag kunde få lite inspiration. De flesta jag hittade var inte aktiva, eller är de det även om de inte är uppdaterade på månader? Iaf så hittade jag till en sida som var aktiv, freddielarssson.se. Han har skrivit ett inlägg om citat.
Ett av citaten kommer enligt honom från Bill Cosby och lyder ”Jag vet inte nyckeln till framgång, men nyckeln till misslyckande är att försöka göra alla nöjda”
Jag tänker så här:
….Ojoj, nu blev Viola helt förstörd och ledsen över att jag sitter vid datorn och inte leker med henne. Återkommer till hur jag tänker i nästa inlägg, nu blir det lek med Viola istället. Be right back…
Ja, så tycker jag! Alla utövar någon form av ledarskap. Wikipedia säger: ”Ledarskap är ur ett organisatoriskt synsätt ett speciellt beteende som människor utövar i avsikt att påverka andras tänkande, inställning och uppförande. Ledarskap kan ses som det beteende som kommuniceras gentemot andra i ett socialt system”
Jag möter ibland personer som slår ifrån sig och säger att de inte alls är ledare eller utöver ledarskap. Men det gör du! Finns det någon yrkesroll som inte innebär att du utövar någon typ av ledarskap? För visst påverkar vi alla varandra i våra yrken? Visst påverkar vi våra barn, vår partner, våra vänner och släktingar. Tom personer vi inte känner påverkar vi mycket med tex. sociala medier. Våra budskap når mycket längre nu än innan. Ta linkedin tex, där visas hur många du känner i genom dina kontakter. Det är många!
Det kan tyckas obetydligt det jag har skrivit ovan, men jag tror att det är viktigt att tänka på detta och vara medveten. Brukar du fundera på hur du påverkar andra? Vilken makt du har över andras välmående, hur andra tänker och hur andra formas? Detta med att påverkas av andra kommer i ett framtida inlägg, men det är svårare att skriva så jag håller fortfarande på att formulera det inlägget.
Idag har vi varit gifta i 7 år. Min man och jag. Det är ”Yllebröllop”. Borde jag ge min kära man ett par yllestrumpor? Nej, det blir nog inte så. Det jag brukar göra vid dessa högtidsdagar är att reflektera kring dem några dagar innan och efter. Minnas vad vi har gjort. Hur tiden har varit. Vad som har hänt och hur vi kom fram till vårt beslut att gifta oss.
Mycket har absolut hänt. Vi gifte oss som en liten överraskning då vi den sommaren köpte vårt första hus och flyttade in i det den 1 Aug. Så det var nog inte så många som misstänkte något när de blev inbjudna till inflyttningsfest…. Istället var det ett bröllop de kom till. Det blev precis som vi ville. Avslappnat, spontant, romantiskt och helt enkelt en väldigt rolig fest! Att vi sen fick gifta oss i vår trädgård som vi tyckte var helt underbar, det var ett stort plus. Jag minns tillbaka på den dagen med många glada minnen.
Det var i bilen mellan Teckomatorp och Varberg som idé till giftemål där och då växte fram. Av någon anledning gillar vi att prata om saker i bilen. Oftast så kör UB och jag åker med. Vi har en ”trepunktare” att fokusera på (Vägen) och då blir samtalen ofta väldigt bra och väldigt givande. Vi har kommit fram till många saker på det sättet i bilen. Giftemålet, beslutet att skaffa barn, jobbinriktningar, familjebeslut mm. Ofta är själva bilresan lika givande som målet när det är såna här saker som avhandlas.
Det är lika dant för mig nu när jag tillbringar många timmar i veckan i bilen. Visst, det slukar tid som inte är med familjen och inte på jobbet, men det ger värdefull egentid som jag kan ägna åt tankar, funderingar och ljusböcker. Jag gillar att det går att göra något vettigt av ett nödvändigt ont. Ofta går det alltid att göra det. Första delen av bilfärden brukar jag ägna åt att filtrera dagens händelser eller planera det som skall komma. Andra delen av resan brukar jag lyssna på ljudbok/podcast eller reflektera på privatlivet.
