Nytt syfte med bloggen

När jag började blogga för några år sen så var mitt syfte att skriva om ledarskap. Det är ett stort intresse som jag tänkte mycket på, jobbade med i mitt yrke som Platschef på Ramlösa Hälsobrunn och föreläste inom. Jag hade ett behov av att skriva ner mina tankar och reflektioner kring detta främst.

Nu har det gått några år och visst är mitt intresse för ledarskap fortfarande stort, eller framförallt kommunikation och hur du tillsammans skapar bra resultat i en organisation.

På det privata planer har jag studerat ett år i Göteborg, fått ett barn till, bytt tjänst inom samma företag och påbörjat en omvälvande personlig utveckling genom att upptäcka Vipassana mediation och yoga. Jag är ju nu också mitt uppe i en yogalärarutbildning som ger mycket på alla plan.

Dock så har det nya syftet med bloggen vuxit fram under en tid nu. Jag har inte haft en lust att skriva, har varit för mycket tankar som är för personliga för att dela här. Som jag vill bearbeta inom mig själv. Fast det har varit en sak som har pockat på. Mitt politiska engagemang och vad jag ska göra med det.

För drygt ett år sen när jag var i Thailand en längre period med familjen så bestämde jag mig för att min huvudfråga jag vill driva för att förändra är samhället skyddar våra barn mot övergrepp. Klä på dem med kunskap kring deras rättigheter. Jobba proaktivt för att förhindra övergrepp, för att förhindra förövare. Jag har under förra året och i början på detta året påverkat och lyft frågan inom min kommun. Nu har de uppdaterat sina riktlinjer för att jobba mer proaktivt i denna fråga på kommunens förskolor. Det gör mig såklart jätteglad.

Samtidigt så har jag läst många exempel där barn som råkar ut för övergrepp hemma som faktiskt vågar berätta för någon vuxen de litar på om och om igen blir svikna av samhället. Vi som samhälle sviker våra barn om och om igen. Jag vill ändra på det. Jag vill lägga tid och energi på att göra skillnad för våra barn. Därför har jag valt att bli politiskt aktiv, därför kommer jag ställa upp i kommunalvalet i Varberg och som riksdagskandidat för Liberalerna i Halland. Därför har också bloggen fått ett nytt syfte. För genom den kan jag göra min röst hörd och nå ut till fler. Det är iaf min förhoppning.

Jag har fler frågor som jag brinner för. Men mitt 💙 klappar extra mycket för våra barn.

Vad klappar ditt ❤️ för?

Idag är det alla❤️dag. Vad klappar ditt hjärta för? Mitt klappar extra för våra barn. Alla barn är vårt gemensamma ansvar. Alla barn har rätt till en trygg uppväxt, en trygg hemmiljö, en trygg skola och ett tryggt samhälle där de vet att de kan lite på oss vuxna. Att vi hjälper dem om det händer något. Vi låter dem inte bli brickor i de vuxnas värd. Vi gör alltid det bästa för barnen! Det ska vara en självklarhet att barnens värd är fylld av kärlek, stöd, uppmuntran, respekt. ❤️

2017

2017, ett intressant år som har varit turbulent, fantastiskt, jobbigt, insiktsfullt och lärorikt.
Började året med en drömresa då hela familjen tillbringade tre månader i Thailand. De stora barnen blev massa erfarenheter rikare med skola inThailand som de uppskattade mycket. Jag och Ulf-Björn njöt av lugnet, det enkla vardagslivet, vardagslyxen och den kontinuerliga yogaträningen.

Ibland är världen upp och ner. Jag vill vända den rätt

Yogan har varit en central del av 2017 och i Thailand insåg jag genom Ashtanga att jag verkligen uppskattade fysisk yoga.
Sommaren hemma var lugn. Ulf-Björn var i Ödeshög på 10 dagars tyst Vipassana meditation och efter det kunde vi på djupet prata om upplevelsen som även jag hade 2015. Dock hade vi helt skilda upplevelser av det.
Hösten när Ulf-Björns föräldraledighet var slut så började lilla Nils på förskolan och efter en lång inskolning så trivs han riktigt bra. Jag började jobba 75% och var ledig onsdagar. Helt fantastiskt att ha tid hemma och ork över.
Efter Thailand började jag engagera mig ännu mer inom Liberalerna för att kunna göra skillnad för våra barn. Jag vill att alla barn på förskolan i Varbergs kommun skall få lära sig integritet på förskolan. Det finns så många rapporter som visar att det hjälper att jobba förebyggande. Både framtida offer och förövare. Detta arbete fortsätter 2018 med ännu mer kraft. Jag valde även i höst att ställa upp till kommunal- och riksdagsval för Liberalerna.
På hösten började jag även min 200 timmars RYT yogalärarutbildning. Den fortsätter 2018 och jag är så otroligt tacksam för de insikter och kunskaper som det ger mig.


Tack 2017 för de lärdomar du har gett och välkommen 2018. Det kommer bli ett spännande år som jag ser fram emot både personligt och yrkesmässigt.

Att gå från saker till aktiviteter

Det där med julkalender…

Jag är så kluven till det. Å ena sidan så förstår jag inte alls vitsen med det. Varför skall vi liksom ha en present/chokladbit eller något annat varje dag fram till julafton då det är ännu mer choklad och/eller presenter? Jo, men såklart så förstår jag ju också att det är ett sätt att öka konsumtionen… Men, jag har ändå inte lyckats stå emot helt. Jag vet ju hur glada barnen blir av det. Så det blev julkalender i år också. Men! Faktiskt så blev det inte så många presenter, det blev små inslagna kort med små aktiviteter. Vi ska pyssla, slå in julklappar, baka pepparkakor, åka pulka, åka till ishallen. Ja sånt. Det har varit positivt från barnens sida iaf. Hoppas de gillar resten av dagarna också fram till jul.

De bästa kollegorna ger feedback

Jag hade en intressant diskussion med en kollega tidigare i veckan och vi pratade om just vikten av att kunna be om ursäkt när saker blir fel. Viktigt för alla såklart, men speciellt viktigt i ledarskapet.

Det blev så att jag berättade om ett tillfälle när jag kommunicerade med en grupp på mitt jobb för några år sen och sen fick jag veta att mitt budskap hade landat helt fel. Istället för att skapa mer förståelse så hade det landat på ett sätt så att de blev besvikna på mig och trodde att jag menade något helt annat än vad jag menat.

Såklart gick jag tillbaka till gruppen när jag fick veta detta och förklarade. Denna gången tydligare och jag kontrollerade att budskapet hade gått fram. Framförallt så bad jag om ursäkt för hur jag hade uttryckt mig tidigare. Att jag inte alls hade menat så som det landade.

Men konklusionen av detta ovan är inte att det är starkt att be om ursäkt. (för vissa kanske det kan vara det) Utan det viktiga är att faktiskt få feedbacken om att det inte blev rätt, att det uppfattades som det gjorde. Hade jag aldrig fått feedbacken så hade jag inte vetat att det blev fel. Gruppen hade kanske trott att jag stod för något jag inte alls gjorde och dessutom hade jag inte fått en chans att lära mig av mitt misstag.

Så feedback är verkligen bra anser jag. Se bara till att leverera den med en god intention så att den som tar emot den kan ta den på rätt sätt och göra något bra av den.

Får jag representera väljarna i Varbergs kommun?

Jag har bestämt mig för att försöka få förtroendet att representera väljarna i Varbergs kommun. Jag har sen tidigare skrivit att jag har funnit mest samhörighet i sakfrågor och närmst den liberala ideologin. 

För att kandidera till kommunalvalet så ska den som kandiderar skriva en presentation av vad de vill åstadkomma och fokusera på. Jag har skrivit min presentation här.

Cecilia Rönn

Mina hörnstenar som jag vill fokusera allra mest på är Barnen, Miljön och Företagande

Har påbörjat min yogalärarutbildning

Snart är det dags för helg nummer 2 av tio i min yogalärarutbildning. Helg nummer 1 var helt fantastisk på många sätt. Både en inblick i vilken kunskap jag kommer få ta del av, så mycket kunskap det finns som jag inte kommer få ta del av. Som tiden behövs för att genom erfarenhet skaffa ännu mer kunskap. Så små detaljer som kan göra så stora skillnader. Men framförallt. Så många som säger saker som om det vore sanningar som de egentligen inte har belägg för. Det var ju iof ingen nyhet. Så är det ju hela tiden överallt. Men jag insåg att jag nog inte har varit tillräckligt kritisk i min tidigare praktik, att jag har tänkt att alla yogalärare vet vad de pratar om.

För att få ytterligare kött på benen har jag tänkt att jag skall försöka träna för så många olika lärare som möjligt. För att få mer kunskap, variation och för att kunna se och förstå skillnader.

Upp till det så har vi i utbildningen fått massor av litteratur att ta oss igenom. Vilket är väldigt bra.

Förutom allt det ovan så har jag börjat lyssna på några yogapoddar. De är trevliga och informativa. Men som med allt annat så försöker jag nu att lyssna med ett lite mer kritiskt öra.
Här är dem om ni är sugna på att lyssna på yogapoddar.
En yogapodd
Yogalärarna
Yogapodden

Jag har blivit klokare

Har de senaste månaderna försummat bloggen. Känner att jag inte riktigt har haft tid eller ork att prioritera inlägg, tänkvärda formuleringar mm. Så jag gick tillbaka till mina allra tidigaste inlägg och läste vad jag skrivit om då. Tänkte att det är ju mer än 3 år sen nu så det har ni säkert glömt… Jag kan ju återanvända några inlägg. Smidigt…

Men, nej. Det vill jag inte alls. Jag tycker att jag uttryckte mig märkligt i ett flertal inlägg. Jag var mer svart eller vit i mina åsikter och nyanseringar. Framförallt så var jag mycket mer fokuserad på karriären. Inget fel med något av detta. Mer än att jag kände att det där är inte jag längre, det är inte de värderingarna jag har kvar. Jag har alltid tyckt att familjen är viktigt och jag lägger mycket tid och energi på både den lilla familjen som mina barn kallar oss och den stora familjen. (Alltså föräldrar och syskon mm. ) Men innan försökte jag hinna med allt. Verkligen allt. Ok, jag har fortfarande de tendenserna. Men idag är det mer uppfyllt av att jag vill ha allt i form av: Massor med tid med barnen, njuta här och nu av varje minut med familjen, stimulerande fritid både för kropp och själv och ett stimulerande och utmanande arbete. Innan tog jobbet så mycket av min tid att det också blev min fritid. Det är inte hållbart i längden. Hur roligt jobbet än är så är jag helt övertygad om att jag är en bättre mamma och person på jobbet när jag känner att jag får alla bitar tillgodosedda. Jag är effektivare på jobbet för jag vill hem i tid till barnen, jag får återhämtning mentalt och kroppsligt för jag försöker att gå upp i det som händer hemma utan att tänka på annat och jag ser till att få göra saker bara för min egen skull också.

Ja, det är svårt. Men jag vill inte tillbaka till Cecilia för 3 år sen. Jag är glad att jag har vandrat vägen såklart. För utan den skulle jag ju inte vara här jag är nu. Och det vill jag verkligen.

Men, såklart är inget perfekt på något sätt.

  • Varje söndag står jag och min man framför vår white board och planerar veckan. Det är inte utan en viss stress som vi får ihop det med lämning, hämtning, barnens aktivitet, våra aktiviteter, jobb, matlagning mm. Jag är så tacksam att jag har mina föräldrar som hjälper till när det kniper.
  • Någon gång per dag kommer jag på mig med att jag måste stanna upp och djupandas
  • De vuxnas träning hänger löst många gånger. Ibland blir det inte mer än 15 min på yogamattan när alla andra sover…
  • Böcker, så många böcker jag har som inte är lästa som jag vill läsa.
  • Skulle försöka få ihop en kväll att träffa några vänner. Efter massa försök så insåg vi att nej, det får nog bli nästa år…

Ok, och så en sak till då. Jag vet att allt ovan är lyxiga problem! Jag är såklart tacksam för att det är så. Kände bara att jag var tvungen att skriva det…

Det spelar ingen roll vart du har varit. Det som spelar roll är vart du ska

Varför lägger vi så mycket vikt på CV, bakgrund, utbildning, formell kompetens mm?

Jag vill inte säga att det är oviktigt. Men det kan vara väldigt missvisande och det kan vara väldigt begränsande för individen.

Jag har pratat några gånger med en väldigt klok och inspirerande person som bedriver detta bolaget. De fokuserar inte på CV utan på kompetenser och vart du vill.

Vad har dina tidigare erfarenheter gett dig för kompetenser och hur använder du dem? Du har klarat av en högre utbildning. Men hur då? Hur mycket pluggade du? Jobbade du extra vid sidan av? Var du engagerad inom kårvärlden?

Du har haft tidigare jobb mm. Men vad har du lärt dig? Vilka reflektioner har du gjort? Hur har det format dig som person? Är du sann mot dig själv? Gör du det du är bäst på? Är det det du vill?

Jag tycker det är otroligt intressant och ju mer jag tänker på det desto mer tänker jag att det egentligen ligger till grunden för hela vår människosyn. Hur bedömer vi människor? Utifrån utseende, social status, titel, härkomst, hur bra du pratar svenska, vilket namn du har, kön, utbildning mm mm… Varför vill vi sätta människor i fack? Det finns såklart flera svar på den frågan. Men det intressanta tycker jag är att våga sluta sätta människor i fack. Inte bedöma dem eller döma dem för vad de har varit och vart de kommer ifrån, utan se alla utifrån samma glasögon och fråga vart de är på väg…

Detta inlägg var inte tänkt att bli politiskt. Men nu blir det så ändå här i slutet. Jag har insett att det är just därför som jag känner mig mest hemma hos Liberalerna. För att det är just det som är grunden i liberalismen. Alla människor skall ha samma förutsättningar att förverkliga sina livsmål i ett samhälle med sociala skyddsnät. Alla bedöms och behandlas lika men alla är inte lika. Jag håller verkligen verkligen med om det.

Vad mycket vi kan om vi inte vet att det är svårt

Tänkte på det där med att det är mycket lättare att göra saker om vi inte vet att det anses som svårt. Det blev väldigt tydligt i tisdags när vi hyrde cross country cyklar och begav oss ut på tur. De var första gången Viola cyklade i någon typ av terräng. Hon hade aldrig cyklat med en cykel utan fotbroms eller med växlar. Samma för William gällande cykeln. Han hade dock några få tillfällen bakom sig med cykling i skog.

De fick bekanta sig med cyklarna en stund nere på Valles område och på parkeringen. Känna på att bromsa, växla mm. Sen tog vi liften upp till toppen av Gustavsbacken. Där började en led som var röd till benämningen och som gick uppe på fjället, ner för fjället och sen en bra bit tillbaka till starten. Leden var beskriven som bitvis väldigt stenig och ganska brant.

Ok, det kanske inte var det smartaste jag har gjort att släpa upp dem på denna turen det första vi gör. Men de ville till toppen och jag tänkte att det går nog bra. Vi tar det lugnt. Sagt och gjort. I början var det ganska bra stigar och träspångar. Iof ganska smala sådana. Vi kom till en sjö efter en liten bit, passerade den med lite mutor om att vi snart skulle äta lunch och när vi sen väl satt ner för lunch blev humöret på topp igen. Turen fortsatte med delmål, ner för den kullen, upp för den, förbi de små sjöarna mm. William gjorde det hur bra som helst och cyklade en bit före med Tobbe. Viola tog det försiktigare men var hela tiden vid gott mod och njöt när det gick nerför och hon klarade av det. Det blev några små vurpor och vi fick gå bitvis när det var för stenigt. Men de gjorde det!

Tog sig igenom hela turen. (Fanns ju inget annat att välja på) Dessutom ville de cykla dagen efter också.

Det hade aldrig varit lika enkelt att övertyga dem om att de skulle klara det om jag hade sagt att turen är 2,5 mil lång och den är vissa bitar väldigt brant och stenig…. Men nu visste de inte att detta egentligen var väl svårt för dem. Vi tog det steg för steg och sen var de superstolta att de hade gjort det.

Imorgon blir det vandring. Tänkte köra ungefär samma taktik….